Jullovet

Ledig men lika trött, om inte tröttare! Imorgon åker kusinerna som varit här över julen hem. Jag kommer att sakna dem, när de hälsar på träffas släkten jättemycket, alla kusiner sitter tillsammans och pratar om allt möjligt. Jag har så mycket gemensamt med dem, så mycket att tala om.






Julen har varit trevlig och bra, men nu är jag helt slut, vi har varit på bowling, Aqva-kul, firat jul, ätit på restaurang, shoppat på stan, firat födelsedagar och varit ute och festat (Vi hamnade på en persisk klubb och hade jätteskoj!) Lite sömn, mycket att göra. Dessutom har jag jobbat, lite klirr i kassan slår inte fel. (På bilderna är jag och och min lillebror George, jag lär honom bowla. Och på andra är en liten bit av det underbart goda libanesiska julbordet)


Jag och min familj



Jag vet inte om det är för att jag är trött och fylld av intryck efter allt firande som mitt humör har varit ganska lågt idag. Trots att jag hittat på massa skoj. Har till och med hittat en jättefin lila magdansdräkt för bara 300 på loppis. Men känner mig slut i huvudet, och framtiden är suddig. Vad händer nästa termin? Vem har jag glömt att träffa som jag inte hunnit träffa under terminens fullbokade gång? Mycket tankar cirkulerar just nu. Mycket handlar om hur man bör leva sitt liv. Jag är i en ålder som påstås vara ett steg från barnlivet till vuxenlivet. Investeringar, framtidssatsningar, jag vet inte allt. Utbildningen löser sig, det vet jag, för jag är studiemotiverad, jag måste bara fixa allt praktiskt. Det är väl snarare andra saker. Jag har pluggat arabiska i ett och ett halv år, lärt mig, kan föra vardagliga samtal utan att vara blyg. Men det är inte fullt ut, jag vill kunna mer. Men vill jag läsa mer på universitet? Det ända som faktiskt håller kvar mig där just nu är mina underbara klasskamrater.

Det har inneburit mycket för mig att kunna arabiska, att kunna gå fram till människor på möllan, loppis, folk man möter och inte minst hemma bland släktingar och tala. Ingen som ifrågasätter mina rötter eller den jag anger mig för att vara. Nu kan jag stå med fötterna på varsen ruta och känna att båda fötterna får plats. Jag har uppnått ett mål, som jag kämpat med sen jag var en liten unge som satt i sandlåda och kallade sig libanes, utan att ens veta namnet på libanons huvudstad.
Då kallades jag wannabe-arab, men egentligen har jag aldrig varit mer wannabe arab än vad jag är nu, nu när jag studerat på en svenskt universitet för att bli det ;-)

Tänkte på en annan sak, att när man funderar på framtiden så tänker man så himla fyrkantigt. Man bör träffa någon som passar med, så att man tillsammans kan bygga upp ett praktiskt och vardagligt fungerande liv. Hur kan jag vara så säker på att det är det praktiska vardagliga jag kommer att prioritera då? Käreleken räcker inte alltid till sägs det. Ett förhållande som grundar sig på välgenomtänkt planering kanske håller längre. Ett förhållande grundat på kärlek och attraktion kanske brister när kärleken och attraktionen gör det? Men livet handlar trots allt om att uppleva sig själv. Kanske är jag fortfarande ung och naiv, förstår inte innebörden av att vara ”vuxen” och ha massa ”vuxen-ansvar”, men jag önskar att jag aldrig kommer sluta prioritera mitt välmående och göra val som kanske lönar sig sen men plågar mig nu. Vad är rätt?

Saras ord: "Jag är starkare än du. Du var stark nog att gå, jag var stark nog och beredd att stanna. Tills döden skiljde oss åt.”

Jag kan göra tusen investeringar, och det gör jag, jag tränar och äter bra mat för att skapa en hälsosam kropp, jag studerar för att bredda mig själv och mina kunskaper, jag försöker röra mig i positiva energifält för att känna positiva känslor och varje dag stärker jag mig själv genom att älska mig och andra människor. Det finns helt enkelt vissa saker jag kan investera i, andra måste jag nog möta där och då, med mod i kroppen.

OBS

Nästa vecka kommer jag byta tbx till min gamla bloggadress: smart-arab.blogspot.com

Magdans-Show!!

Vilken föreställning! Efter en förmiddag full med nervositet slog klockan äntligen tre och shown kunde börja! Och mitt nummer gick jättebra. Det underbara var att all nervositet bara släppte när jag började dansa, för jag insåg att oavsett hur andra ser på det här så har jag själv så himla roligt och jag känner mig riktigt snygg. Jätteroligt att många kunde komma och titta.

Det är något magiskt över magdans, det är så himla vackert, dessa färger och klirrande och den underbara kvinkliga kroppen. Magisk!

Och lovet är äntligen här! Kusinerna från Stockholm är här och det blir massor att göra, imorgon ska vi nog gå och bada tillsammans på Aqva-kul. Och senare i veckan blir det äta på restaurang och laserdoom eller bowling eller nåt annat skoj.

Dagen har varit full av glädje, dansen betyder oerhört mycket för mig, det är lite synd att inte livet är en musikal, då skulle man alltid kunna sjunga och dansa fram på gatan, glittrande och strålande!

Tentorna slut

Äntligen!! Tentorna är inlämnade och snart springer jag iväg till kvällens fest med kursarna. De sista veckorna har varit fullspeckade med plugg! Och nu är det bara en tenta kvar, men den är inte förens i mitteln av januari. Jag förbereder mig för en snygg helg, fest ikväll och imorgon! Då är mins släktningar från Stockholm här så vi ska ha stor släktfest! Och på söndag blir det magdansuppträdande! Massa tillställningar att vara snygg på!

Nästa termin känns långt bort, också eftersom att jag inte vet riktigt vad jag ska göra då. Slutar antagligen arabiskan nu, känns märkligt, har ju gjort det här så länge.

Får se vad som händer =D

Indian Style

Istället för att plugga, som jag verkligen borde, dansar jag och klär mig i fina kläder. Längtar så tills tentorna är avklarade!

Underbara dag!

Ni virrvlar orden upp inom mig, jag sprudlar, skiner. Det underbara med att vara glad är att världen blir så vacker, inget verkar vara av ondo, och till och med grått höstregn behagar en.

Det har varit dansens dag idag. Jag har varit på magdans, och äntligen börjar jag känna mig redo för mitt magdansuppträdande. Åh, jag e så nervös, men ändå måste jag bjuda in er alla! Den 21 dec... Då jäxlar ska jag dansa magdans som aldrig förr ; )

Och jag har dansat hemma hos pappa, med mina lillasyster, vi liksom dansade och spelade teater, vi var karaktärer och uttryckte känslor och dansade ett slags spel, utan att prata med varandra. Vi hade verkligen jätteroligt!

Och jag har klippt mig! Lite kortare är det och jag blev nöjd, det var en mycket noggran frisör! Så vad gick då hela kalaset på? Inget! Det var gratis! ”Du är en mycket vacker kvinna, du behöver inte betala”. Dessutom fick jag en hårmouse! Så alla ni vackra kvinnor som vill klippa er gratis, dra till Möllan! : D

What a day

Missade bussen imorse, blev som paralyserad när den susade förbi mig, förblev stående en stund, trampade runt i snön. En halvtimme till nästa, inte lönt att gå hem igen. Jag har liftat förr, Så varför inte försöka igen? Den här gången var det ingen moped, utan en bil som stannade för mig! Jag behövde inte stå länge, i bilen satt en äldre dam, hon pressenterade sig som Anita och vi pratade om flyktigpolitik hela vägen in till Malmö. ”Du såg så harmlsös ut, så jag vågade plocka upp dig”. Det var dagens goda gärning! Tack Anita!

Jag lyckades komma till skolan i tid och hade en givande föreläsning som sedan följdes av plugg tillsammans med kära kursare på ett fik i Malmö.

På väg från fiket inträffade dagens nästa märkliga händelse. En man/kille kom fram till mig och frågade, vilken planet kommer du ifrån? Jorden om jag inte minns fel svarade jag. Och då började han läsa sin poesi för mig, flera långa stycken på rim. Jag stod förvånad och lyssnade på hans dikt som berättade om kärleken, livet, världar, luft, vänskap, komik och mer därtill. När dikten var slut fortsatte han att prata på rim, han sa att mina ögon hade ett djup. Jag skrattade högt och han följde efter mig samtidigt som han fortsatte sitt snack och sina rim. Han kunde massa språk, till och med arabiska. Är jag en främling för dig frågade han? Jag vet att du är en ängel sa han. När han förföljt mig ända från Nobeltorget till Södervärn förklarade jag för honom att jag inte ville ha honom som något annat än en främlig i mitt liv. Förkrossad stod han kvar när jag hoppade på min buss.

Märkligare människor får man ju leta efter, det tycks krylla av dem! Förra veckan träffade jag något liknande på bussen, han kysste min hand och berättade hur vacker jag var. Var kommer alla dessa märkliga typer ifrån? De får en att skratta iallafall.


.......... Den här snubben hade nog Anita inte plockat upp ;)