Vardagssnack

Det drar mot kväll men
Mörkret faller inte för solen har ännu inte stigit upp.
Det har den inte gjort på två veckor
"Jag saknar himlen" sade du och jag önskar att jag skulle kunna ta fram den till dig

Jag har börjat vänja mig lite vid att inte bo inne i stan längre
Men jag märker fortfarande att tiden inte är densamma
Allt tar så lång tid

Nu är julen över och jag tror att den fick mig att förstå att jag inte längre är ett barn ut i fingertopparna
För det var ju inte roligt! Vilken jäxla chock jag fick, när jag satt i soffan och tänkte på hur jobbigt det skulle bli för mamma att plocka upp allt julklappspapper och diska alla tallrikar.
Är det så här det är att vara vuxen på julen?
Även om jag inte handlar mycket klappar eller lagat mat eller städat så överdrivet mycket så känner jag mig ändå alldeles dränerad på energi.

Nu drar det mot ett nytt år
Ännu mer arabiska och Mellanöstern-kunskap blir det för min del - det trivs jag fint med
Nyårslöften?
Än så länge ingen fin liten lista med antalet kilon som ska försvinna
vilken typ av mat som inte ska ätas, antalet träningspass i veckan
Betygsmål eller hur mycket pengar som ska sparas
Nej jag antar att mitt löfte är att inte utfärda några löften
Min önskan är att få träffa mina älskade
Sen får jag se vad som händer
vem vet kanske hinner jag med ett och annat träningspass och lite plugg?
Men viktigast är mitt mående och jag vet att det är mina älskade som hjälper mig att vårda det

Förhoppningsvis får jag min gnista och vanliga energi åter snart
Den här hösten har varit tung

Imorse fick jag en sådan oerhörd lust att resa ut i världen
Jag var nära på att packa väskorna och sticka på en gång
Kanske bär det av till Palestina till sommaren

Gott nytt år till Alla...

مَقبول يا جمشيد

Utekvällen räddar

Nu var det ett tag sen jag skrev. En gång lovade jag mig själv att aldrig börja skriva blogg, eftersom att jag ibland har problem med överdriven öppenhet och ärlighet inför okända människor tänkte jag att bloggande var högst opassande.

Men nu när jag ändå har en blogg och visst har folk som kikar in ibland, så kan jag ju skriva!

Börjar få fotfäste igen.
För nu när jag fick ledigt fick mina känslor plötsligt plats
och allt det som under höstens termin legat och grott inom mig fick en chans att komma upp till ytan. Så efter lite gråtande och instabilitet känner jag mig nu lite återhämtad. Jag tror att jag kan tacka utekvällen med mina vänner och syskon igår. Jag hade underbart roligt. Tack alla!