Utekvällen räddar

Nu var det ett tag sen jag skrev. En gång lovade jag mig själv att aldrig börja skriva blogg, eftersom att jag ibland har problem med överdriven öppenhet och ärlighet inför okända människor tänkte jag att bloggande var högst opassande.

Men nu när jag ändå har en blogg och visst har folk som kikar in ibland, så kan jag ju skriva!

Börjar få fotfäste igen.
För nu när jag fick ledigt fick mina känslor plötsligt plats
och allt det som under höstens termin legat och grott inom mig fick en chans att komma upp till ytan. Så efter lite gråtande och instabilitet känner jag mig nu lite återhämtad. Jag tror att jag kan tacka utekvällen med mina vänner och syskon igår. Jag hade underbart roligt. Tack alla!