Tipptopp

Jag har städat mitt rum och dragit gardinen åt sidan
Solens strålar smyger sig genom min smutsiga fönsterruta
Jag sitter och lyssnar på en skiva som gick varm förra våren
När himlen är så här blå som den är idag, som den varit flera dagar de senaste veckorna
Då minns jag allt det vackra
Jag längtar jag efter att få cykla iklädd vårjacka genom Malmö
Jag längtar efter allt det där som snart är min vardag, enkelhet, varma vårdagar, vänner och grillkvällar i parken, jag förundras över de där sakerna
Cyklandet, vädret och vännerna
Det är de sakerna som gör mig till människa

Jag är ett stillsamt fält vars grässtrån skälver under en orkan
Jag är vilda vågor på det lugnaste hav
Så blir jag med dig


Jag har haft ont i magen i två dagar
Önskar att det skulle gå över
Jag ställer mig kritiskt och granskar mitt liv
Förut hade jag ofta ont i magen
Jag vill granska det noga, försäkra mig om att det inte är stress
men även om jag både jobbar, pluggar och flänger både hit och dit
Så känner jag mig inte särskilt stressad

Ibland kan jag nästan bli lite rörd av hur mitt liv tar form
Ja nästan skämmas över hur det mesta tycks ta den form jag önskat
Men visst oroar jag mig ibland
Men aldrig så som jag gjorde förr
Och visst besväras jag ibland, besväras av min otålighet
Jag orkar inte vänta på att fågelungen ska lära sig flyga
jag vill att allt ska fungera med en gång
Nu nu nu
Så att jag kan få uppleva så fort som möjligt
Medans jag väntar får jag lätt för mig att jag är olycklig

Idag när molnen flytt ifrån himlen
Idag när jag ser klart
Då bugar jag och tackar
Sedan fortsätter jag åka och förundras över hur vinden tycks rädda mig ifrån åkturens alla hinder

Snart på väg

....smärtan gör mig till en fågelunge som aldrig lär sig att flyga ur sitt bo
Smärtan får mig att tro,
att jag är en gammal äng som slutat blomma trots att våren vart år står till min tjänst
Men trots det förmås inte min kropp blöta kudden med en enda droppe av sorg
Eftersom att en blygsam röst inom mig säger att det inte behövs
Plötsligt ser jag hur nära det är
Jag känner hur det rycker i ena vingen
Och innan jag faller in i sömn
Spelar sig en filmsnutt upp för mitt inre
En skön fågelunge flaxar fram över en vacker gammal sommaräng.

Glad

Jag glömde lämna tillbaka biblioteksböckerna och tänk att det skulle kosta mig 300 kronor!
Pengar är ju ganska obetydligt egentligen och jag blir irriterad eftersom att jag bryr mig,
eftersom att jag låter det svida
Men ja livet går vidare och det gjorde det för mig också
För snart var jag glad igen
och jag är ofta glad nu

Jag inbillar mig ibland att våren är på väg
trots att vintern inte riktigt har börjat än

Nu flyttar min bror till Sri lanka och en annan vän till Danmark
Jag önskar de båda oerhörd lycka på sin färd
Det är faktiskt skönt att se hur min omgivning rör sig
Hur den lever, det påverkar mig, jag följer med
och känner mig mer och mer redo för att flytta jag med


Det pirrar i kroppen och alla energi strömmar igenom
även om ögonen och kroppen är trött ibland är inte jag det
Jag har ny energi
Det flödar genom min kropp och bubblar i mig
Och mina läppar är ständigt leende
Jag känner det i bröstet
hur lugn och mjuk jag är
Fylld av kärlek

Ny termin

Idag skrev jag sista tentan och jag tror att det gick bra
Jag har haft flyt idag, jag har varit omsluten av goda energier
För allt som hänt idag har liksom behagat mig på ett mycket avslappnat sätt
Små enkla saker, bussar som matchar och sånt där som aldrig händer dagar då jag är lite nere

Jag har haft en skön kväll också
Varit hemma hos Jamshed, avslappnad och lugn stämning
Så just nu sitter jag här och känner mig nöjd inför det mesta
Den kommande terminen känns lovande
Ska gå en kurs i orientalisk magdans utöver mina arabiska studier

Att resa/flytta bort ett tag innebär att förlora sin trygghet
och först när man förlorat den vet man om att man har den
Det sa han
Jag tycker mig ändå vara medveten om min trygghet
Men kanske skulle ett halvår utan underbara vänner och familj lära mig viktiga saker
Även om det skulle vara en plåga
Och varför plåga sig?
Det är så jäxla mycket tjat om att man är ung och måste "upptäcka världen"
Synd att jag trivs så förbaskat bra här då
Men jag borde kanske testa mina vingar?
Ibland är jag rädd för att landa någon annanstans och faktiskt trivas i min nya tillvaro
För om man har två hem, så som många människor som flyttat eller bott tillfälligt i ett annat land har, jag skulle ha svårt att känna mig hel.
Och jag eftersträvar balans

Så som jag har lärt mig själv: ska jag ta tiden som den kommer
Och jag behöver aldrig oroa mig inför oplanerad framtid eller svåra val
För än så länge, så har jag aldrig behövt leta eller kämpa
För allt har kommit till mig
Som små presenter
Så rullar det på, av sig själv på något märkligt sätt
Och än så länge gillar jag tempot och färdriktningen
Alla hinder har gett mig oerhört mycket i efterhand
Fortsätt så!

Lär mig tala så

Lär mig tala så som du talar
då du talar om njutning
Jag vill att hon alltid ska sjunga så
Så som hon sjungigt med dig sedan dess vi möttes då det första lövet miste sin gröna färg åt hösten
Men när hon kryper in i sitt näste
blir min hud tunn
Så att även om du smeker med mjuka händer
Så blöder jag
Jag klär mig med höstens löv
För att dölja såren för dig
Gömmer mig och hoppas att du inte ska märka att sångens toner inte längre är klara
Klär aldrig av mig inför dig
Istället gömd bakom löven som mättar min fruktan att såra dig

Lär mig att tala så
Lär mig att tala så om allt

När jag är gömd i nästets djupaste vrå
Då tystnar hennes sång
Då har mitt gömställe förintat allt det jag var rädd att förlora
Då har mitt försök att inte göra dig illa
Lemlästat oss båda

Kanske kan du ta min hand och gå med mig ur mitt nästes vrå
kanske kan du lära mig att tala så
Och kanske kan hon därefter
föralltid lovsjunga för dig

Om alla vi människor är som en del av ett enormt himlavalv
Där var stjärna utgör en del i helheten
Då verkar ett stjärnfall inte längre smärtsamt
För platsen den lämnar efter sig tas genast upp
när nya stjärnkorn möts och föder ett nytt liv
Och allt det ljus som den föregående stjärnan en gång gav till världen
Det glöms alltid
Eftersom att dess ljus en gång påverkade det enorma himlavalvets helhet
Så har varje liten stråle ifrån varje liten stjärna i alla evighet bidragit till det som finns idag
Även om den så har fått skina i ett år eller i hundra
Men jag kan inte rå för smärtan jag kommer att känna den dag då mina närmsta stjärnor som tillsammans med mig bildar vackra stjärnbilder faller
Även om de i helheten aldrig kommer att fattas
Så kommer de att fattas mig
Och det är så det är att vara levande
Eftersom att jag har både en kropp och en själ
Inte bara det ena eller det andra
Så kan jag älska och därmed också sörja
Och jag gråter redan
Eftersom att jag ser att skapelsen är en vacker tavla
En sorlig tavla fylld av skönhet

Så vill jag bli...

Nytt år nu men inga nya krafter
Tiden blir allt mer som en flytande massa
Det finns inga tydliga skiljegränser för inte ens vädret visar på var i tidevarvet vi befinner oss
Våren och hösten tycks tyna bort

Nytt år nu och inga löften
Ett försök att bara vara och leva som den jag är
Det förutsätter att de i min omgivning älskar mig gränslöst
För jag märker att jag just nu inte klarar av att umgås med människor eller vara i situationer där jag inte accepteras som den jag är
Jag tvekar, blir svag och trött
Förut hade jag, ja i alla fall utåt sett, lättare att rycka på axlarna
Hade lättare att tycka att felet var personen sätt att se på mig
Och inte på mig eller den jag var

Som kvinna har jag ifrån olika håll fått höra att min kvinnlighet inte duger
Att vara pojkflicka innebär att inte vara det ena eller det andra
Och det kan ju ha sina fördelar
Men den kvinnlighet – som är den starkaste och vagaste, ja mest svårbeskrivliga känsla på
samma gång
Som bor i mig
Den är som en blommande trädgård
Samhällets normer och en del människor är som ett par enorma och leriga stövlar
Som ohyfsat klampar omkring
Enbart för att mina blommor inte har den färg de hade förväntat sig
Ser de förbi min skönhet
Ja, och förr ryckte jag på axlarna och tänkte att det var de som gick miste om något
Och inte jag
Men jag vill ju blomma inför världen
Inför guds vackra skapelse
Blomma som den jag är med mina unika blommor för jag vet att det är vackert

Så den senaste tiden tycks det ha knackat lite i fogarna
Sedan början av hösten har mitt liv inte riktigt varit sig likt
Jag och Anna talade idag om att det kommande året antagligen kommer att bli en vändning mot något som allt mer ska föreställa ett vuxenliv
Jag tror att denna instabila period är början på något stort
Som om jag håller på att bygga en grund
Det är slitsamt och uttröttande
Men när grovjobbet är över har jag i alla fall något att stå på
En grund som alltid fångar upp
Det blir stabilare och stabilare för vart år
Ju mer jag lyssnar inåt känner jag att jag återförenas med mitt jag
Med den Caroline jag minns att jag var som riktigt liten
Jag blir som två i en
Som en stark och vacker kvinna och
Som en liten och livfull flicka som vågar känna, känna både rädsla och kärlek