Snart på väg

....smärtan gör mig till en fågelunge som aldrig lär sig att flyga ur sitt bo
Smärtan får mig att tro,
att jag är en gammal äng som slutat blomma trots att våren vart år står till min tjänst
Men trots det förmås inte min kropp blöta kudden med en enda droppe av sorg
Eftersom att en blygsam röst inom mig säger att det inte behövs
Plötsligt ser jag hur nära det är
Jag känner hur det rycker i ena vingen
Och innan jag faller in i sömn
Spelar sig en filmsnutt upp för mitt inre
En skön fågelunge flaxar fram över en vacker gammal sommaräng.