En farlig prinsessa, min dag och ett brott

Här ute i Tygelsjö är himeln ljus om nätterna, särskilt nu när det är fullmåne.
Klockan är mycket, jag är nyss hemkommen och det känns som att det redan börjar ljusna. Dagen har varit fin. Jag är glad att jag fick träffa dig idag, glad för att jag fick se det underbara blå skenet ur dina ögon. Du är så levande nu, låt mig få se dig så här ofta! Vilket liv du väcker i mig, du drar upp alla sköna känslor min kropp minns, jag kan inte sitta still när jag hör dig tala så, som om du läser mina ord. Min vackra och farliga prinsessa!

Jag har studerat riktigt duktigt två dagar i rad, lägger mycket av min energi åt studierna, skönt att ha kommit in i studierutin.

Idag var jag på boendet för de ensamkommande flyktingkillarna och lärde ut lite svenska till nyanläda killar. Och äntligt får jag använda min arabiska konkret! De kurdiska killarna talar arabiska och till min stora glädje delar arabiskan och dari många ord. De afghanska killarna blev glada när jag sa lite ord på afghanska också och de lär mig tala dari och kurdiska och jag lär dem svenska. Det är verkligen jätteroligt!

Idag hade vi arabiska föreläsning, och vi i klassen samtalade i hela två timmar med varandra. Det är underbart att lära sig och jag har börjat läsa arabisk poesi.
Imorgon bär det av till Stockholm för att delta i en temahelg – flykting och integration med Rädda Barnen och träffa mina släktningar. Jag ser fram emot de kommande dagarna.

Jag vet att vi har en osagd överenskommelse att inte höras mer. Och därför borde jag kanske inte publicerat dikten igår, för den är till dig. Och därmed har jag brutit vår tysa överenskommelse. Jag är inte den tysta typen, åh du vet nog, men jag kan inte gömma undan för att glöma. Jag måste åtminstonde få ge orden till dig.