Den senaste tiden har liksom allt fallit på plats för mig, och min motivation har stigit något oerhört. Jag vet vad jag vill, och allt har ett logiskt sammanhang. Arabiskan blir en del av min lärarexamen. Och lärarprogramet börjar jag med till hösten. Nu är det en termin kvar av arabiskan. Då ger jag järnet. Jag känner det, att det här är termin det kommer hända, då det verkligen kommer lostna. Jag längtar efter det, att få plugga, ta till mig nya saker, läsa. Allt för min egen skull, så knyter jag ihop den stora säcken i slutänden och har då en personligt präglad examen som gjort mig stabil i min identitet.
Planen är alltså som följer: Jag ska bli svenskalärare med specialisering på ”svenska i ett mångkulturellt samhälle”, med andra ord, svenska som andra språk. Som sidoämne drömmer jag om att ha religion, och utöver det då, arabiskan. Min tanke är att starta upp ett nytt ämne. I nuläget kan alla elver som talar arabiska hemma få så kallad hemspråksundervisning. Det eleverna får lära sig är att läsa och skriva och förbättra sitt språk, förutsättningen är alltså att eleven redan talar språket. På grund av det har tillexempel jag aldrig fått lov att delta i hemspråksundervisningen, eftersom att jag inte talat språket, trors min arabiska bakgrund.
Arabiska språket och mellanösternkunskap är ett växande ämne och har varit särskilt efter händelserna 11 sep 2001. Genom mitt universitet har jag fått bevisat för mig att det intresserar många olika människor, så väl svenskar som människor med arabiskt påbrå. Min ambition är att ge detta intresse föda och starta upp ett nytt ämnesområde på gymnasieskolor (och kanske även högstadieskolor?), att elever genom individuella val eller språkinriktningar ska ha möjlighet att läsa arabiska från nybörjarnivå.
Min lärarexam blir således bred och nyskapande, dessutom har jag mellanösternkunskapen och genusvetenskapen som extra ämnen.
Att studera vid universitet har varit en av de största utmaningar jag någonsin tagit mig an, och därför också en av de mest utveckande. Mina ambitioner har växt i takt med mina självförverkligande. Varje avklarad kurs har varit ett bevis på att jag kan. Och nu förstår jag att detta ”kunnande” denna ”vilja” kan nå så långt jag tar den. Och då kvittar det om jag vill bli tidningsutdelare eller riksdagsledarmot. Min vilja och ambition tar mig dit jag vill.
Tack vare denna säkerhet känner jag mig så trygg i mig själv, att veta vad jag vill och tro på mig själv, det ger mig känslor av självförverkligande jag inte kunde ana. Livet är en buffé och min uppgift är att ta för mig av den.
Allt faller på plats, nej förresten! Det faller inte på plats, jag lägger allt på plats, jag påverkar mitt liv och ser det ur mina ögon. Må denna styrka alltid vara med mig! Prisa Gud!
Sista ansökningsdatum förlängd till den 18 mars!
12 år sedan