Jag är just hemkommen från en trevlig middag hos en polare på Rosengård. Han hade lagat massa god orientalisk mat, flera olika maträtter, helt underbart! Vi satt vid hans köksbord med god utsikt över gården där barn i stora skaror sprang omkring, jagade varandra och sprakade fotboll. Kvinnorna var samlade vid gårdens mittpunkt, de pratade och pratade. Min kompis hälsade på förbipasserande folk genom det öppna fönstert. Alla verkade känna alla. Vi åt av den goda maten, lyssnade på den orientaliska musiken som spelade tyst i bakgrunden. Vi talade om våra olika liv, livet på Rosengård, livet i Tygelsjö. Jag är född med mina privilegier, han har fått kämpa sig fram till ett liv på Rosengård.
Efter många timmars prat om världen och livet gav vi oss ut i den kalla vårnatten. Vi steg ut från porten in i ett moln av rök, det luktade bränt och jag hostade av röken. Min kompis suckade högt och nickade bort mot lågorna, så där håller de på, tack vare de jävla idioterna riskerar man att inte få uppehållstillstånd! Brandbilarna slängde sig fram runt kröken i en jävla fart och tätt därefter kom snuten. Det brann nära bensinstationen så det var bråttom. Vi knallade bort mot busshållplatsen och hoppades att inget skulle explodera.
Röken ligger som ett orosmoln över Rosengård, utövarnas avsikter är okända, iallafall för mig. Hur som helst borde något göras. Det lilla jag såg av Rosengård var mer än bränder och förbannade snutar. Det finns ett annat liv där som borde lyftas fram och ges möjligheter att växa.
Sista ansökningsdatum förlängd till den 18 mars!
12 år sedan
1 kommentar:
Jag håller med om att livet där kan te sig väldigt idylliskt och är en trygghet för många människor. Men baksidan av det är att många 'gömmer' sig fr det svenska samhället och klarar därmed aldrig av att integreras. Missförstånd och illvilja är två av förövarnas avsikter, anser jag.
Skicka en kommentar