Resan närmar sig

Lite huvudvärk, kan det vara helgens festande som sitter i? Söndag, en dag då jag har förstått varför jag kommer sakna mitt hem. Jag har umgåts med familjen idag, god middag och basket-match.

Och så goda nyheter! Det verkar som att min farmor ska till Libanon snart, så då har ju henne nära när jag är i Syrien. Då blir det helt klart många besök i Libanon. Jag tänkte passa på att åka runt lite i Mellanöstern nu när jag är där. Libanon, Jordanien, Egypten och kanske Palestina om det går.

Snart börjar äventyret. På någt märkligt vis känns det som att jag är på väg emot en plats jag redan känner. Hur många gånger har jag inte fantiserat om livet där i Damaskus nu sedan jag vetat att jag ska åka? Jag längtar dit så starkt, till och med lite arabisk musik kan göra mig sprudlande, för då känns det som att jag är nära.

När jag var yngre tänkte jag alltid att jag skulle vilja flytta utomland och plugga eller så där, men jag trodde ändå aldrig att det skulle hända, jag trodde liksom att det bara var speciella människor som lyckades med sådant. Som fick stipendie och åkte iväg på äventyr. Nu står jag här! Det är på riktigt, och det var inte alls så svårt som jag trodde. Det handlar om att se sina möjligheter och ta dem.

Arabiskan har ju äntligen börjat lossna lite. Numera anser jag att jag kan prata ganska så bra arabiska, och när jag kommer hem, ja då jävlar tänker jag kunna det här språket! Så mot mer knuskap, kultur, historia och äventyr!

Och här: Lite bilder ifrån de senaste dagarna...
Ett torg i Damaskus