Ny termin

Idag skrev jag sista tentan och jag tror att det gick bra
Jag har haft flyt idag, jag har varit omsluten av goda energier
För allt som hänt idag har liksom behagat mig på ett mycket avslappnat sätt
Små enkla saker, bussar som matchar och sånt där som aldrig händer dagar då jag är lite nere

Jag har haft en skön kväll också
Varit hemma hos Jamshed, avslappnad och lugn stämning
Så just nu sitter jag här och känner mig nöjd inför det mesta
Den kommande terminen känns lovande
Ska gå en kurs i orientalisk magdans utöver mina arabiska studier

Att resa/flytta bort ett tag innebär att förlora sin trygghet
och först när man förlorat den vet man om att man har den
Det sa han
Jag tycker mig ändå vara medveten om min trygghet
Men kanske skulle ett halvår utan underbara vänner och familj lära mig viktiga saker
Även om det skulle vara en plåga
Och varför plåga sig?
Det är så jäxla mycket tjat om att man är ung och måste "upptäcka världen"
Synd att jag trivs så förbaskat bra här då
Men jag borde kanske testa mina vingar?
Ibland är jag rädd för att landa någon annanstans och faktiskt trivas i min nya tillvaro
För om man har två hem, så som många människor som flyttat eller bott tillfälligt i ett annat land har, jag skulle ha svårt att känna mig hel.
Och jag eftersträvar balans

Så som jag har lärt mig själv: ska jag ta tiden som den kommer
Och jag behöver aldrig oroa mig inför oplanerad framtid eller svåra val
För än så länge, så har jag aldrig behövt leta eller kämpa
För allt har kommit till mig
Som små presenter
Så rullar det på, av sig själv på något märkligt sätt
Och än så länge gillar jag tempot och färdriktningen
Alla hinder har gett mig oerhört mycket i efterhand
Fortsätt så!

Lär mig tala så

Lär mig tala så som du talar
då du talar om njutning
Jag vill att hon alltid ska sjunga så
Så som hon sjungigt med dig sedan dess vi möttes då det första lövet miste sin gröna färg åt hösten
Men när hon kryper in i sitt näste
blir min hud tunn
Så att även om du smeker med mjuka händer
Så blöder jag
Jag klär mig med höstens löv
För att dölja såren för dig
Gömmer mig och hoppas att du inte ska märka att sångens toner inte längre är klara
Klär aldrig av mig inför dig
Istället gömd bakom löven som mättar min fruktan att såra dig

Lär mig att tala så
Lär mig att tala så om allt

När jag är gömd i nästets djupaste vrå
Då tystnar hennes sång
Då har mitt gömställe förintat allt det jag var rädd att förlora
Då har mitt försök att inte göra dig illa
Lemlästat oss båda

Kanske kan du ta min hand och gå med mig ur mitt nästes vrå
kanske kan du lära mig att tala så
Och kanske kan hon därefter
föralltid lovsjunga för dig

Om alla vi människor är som en del av ett enormt himlavalv
Där var stjärna utgör en del i helheten
Då verkar ett stjärnfall inte längre smärtsamt
För platsen den lämnar efter sig tas genast upp
när nya stjärnkorn möts och föder ett nytt liv
Och allt det ljus som den föregående stjärnan en gång gav till världen
Det glöms alltid
Eftersom att dess ljus en gång påverkade det enorma himlavalvets helhet
Så har varje liten stråle ifrån varje liten stjärna i alla evighet bidragit till det som finns idag
Även om den så har fått skina i ett år eller i hundra
Men jag kan inte rå för smärtan jag kommer att känna den dag då mina närmsta stjärnor som tillsammans med mig bildar vackra stjärnbilder faller
Även om de i helheten aldrig kommer att fattas
Så kommer de att fattas mig
Och det är så det är att vara levande
Eftersom att jag har både en kropp och en själ
Inte bara det ena eller det andra
Så kan jag älska och därmed också sörja
Och jag gråter redan
Eftersom att jag ser att skapelsen är en vacker tavla
En sorlig tavla fylld av skönhet

Så vill jag bli...

Nytt år nu men inga nya krafter
Tiden blir allt mer som en flytande massa
Det finns inga tydliga skiljegränser för inte ens vädret visar på var i tidevarvet vi befinner oss
Våren och hösten tycks tyna bort

Nytt år nu och inga löften
Ett försök att bara vara och leva som den jag är
Det förutsätter att de i min omgivning älskar mig gränslöst
För jag märker att jag just nu inte klarar av att umgås med människor eller vara i situationer där jag inte accepteras som den jag är
Jag tvekar, blir svag och trött
Förut hade jag, ja i alla fall utåt sett, lättare att rycka på axlarna
Hade lättare att tycka att felet var personen sätt att se på mig
Och inte på mig eller den jag var

Som kvinna har jag ifrån olika håll fått höra att min kvinnlighet inte duger
Att vara pojkflicka innebär att inte vara det ena eller det andra
Och det kan ju ha sina fördelar
Men den kvinnlighet – som är den starkaste och vagaste, ja mest svårbeskrivliga känsla på
samma gång
Som bor i mig
Den är som en blommande trädgård
Samhällets normer och en del människor är som ett par enorma och leriga stövlar
Som ohyfsat klampar omkring
Enbart för att mina blommor inte har den färg de hade förväntat sig
Ser de förbi min skönhet
Ja, och förr ryckte jag på axlarna och tänkte att det var de som gick miste om något
Och inte jag
Men jag vill ju blomma inför världen
Inför guds vackra skapelse
Blomma som den jag är med mina unika blommor för jag vet att det är vackert

Så den senaste tiden tycks det ha knackat lite i fogarna
Sedan början av hösten har mitt liv inte riktigt varit sig likt
Jag och Anna talade idag om att det kommande året antagligen kommer att bli en vändning mot något som allt mer ska föreställa ett vuxenliv
Jag tror att denna instabila period är början på något stort
Som om jag håller på att bygga en grund
Det är slitsamt och uttröttande
Men när grovjobbet är över har jag i alla fall något att stå på
En grund som alltid fångar upp
Det blir stabilare och stabilare för vart år
Ju mer jag lyssnar inåt känner jag att jag återförenas med mitt jag
Med den Caroline jag minns att jag var som riktigt liten
Jag blir som två i en
Som en stark och vacker kvinna och
Som en liten och livfull flicka som vågar känna, känna både rädsla och kärlek

Vardagssnack

Det drar mot kväll men
Mörkret faller inte för solen har ännu inte stigit upp.
Det har den inte gjort på två veckor
"Jag saknar himlen" sade du och jag önskar att jag skulle kunna ta fram den till dig

Jag har börjat vänja mig lite vid att inte bo inne i stan längre
Men jag märker fortfarande att tiden inte är densamma
Allt tar så lång tid

Nu är julen över och jag tror att den fick mig att förstå att jag inte längre är ett barn ut i fingertopparna
För det var ju inte roligt! Vilken jäxla chock jag fick, när jag satt i soffan och tänkte på hur jobbigt det skulle bli för mamma att plocka upp allt julklappspapper och diska alla tallrikar.
Är det så här det är att vara vuxen på julen?
Även om jag inte handlar mycket klappar eller lagat mat eller städat så överdrivet mycket så känner jag mig ändå alldeles dränerad på energi.

Nu drar det mot ett nytt år
Ännu mer arabiska och Mellanöstern-kunskap blir det för min del - det trivs jag fint med
Nyårslöften?
Än så länge ingen fin liten lista med antalet kilon som ska försvinna
vilken typ av mat som inte ska ätas, antalet träningspass i veckan
Betygsmål eller hur mycket pengar som ska sparas
Nej jag antar att mitt löfte är att inte utfärda några löften
Min önskan är att få träffa mina älskade
Sen får jag se vad som händer
vem vet kanske hinner jag med ett och annat träningspass och lite plugg?
Men viktigast är mitt mående och jag vet att det är mina älskade som hjälper mig att vårda det

Förhoppningsvis får jag min gnista och vanliga energi åter snart
Den här hösten har varit tung

Imorse fick jag en sådan oerhörd lust att resa ut i världen
Jag var nära på att packa väskorna och sticka på en gång
Kanske bär det av till Palestina till sommaren

Gott nytt år till Alla...

مَقبول يا جمشيد

Utekvällen räddar

Nu var det ett tag sen jag skrev. En gång lovade jag mig själv att aldrig börja skriva blogg, eftersom att jag ibland har problem med överdriven öppenhet och ärlighet inför okända människor tänkte jag att bloggande var högst opassande.

Men nu när jag ändå har en blogg och visst har folk som kikar in ibland, så kan jag ju skriva!

Börjar få fotfäste igen.
För nu när jag fick ledigt fick mina känslor plötsligt plats
och allt det som under höstens termin legat och grott inom mig fick en chans att komma upp till ytan. Så efter lite gråtande och instabilitet känner jag mig nu lite återhämtad. Jag tror att jag kan tacka utekvällen med mina vänner och syskon igår. Jag hade underbart roligt. Tack alla!