Vardagssnack

Det drar mot kväll men
Mörkret faller inte för solen har ännu inte stigit upp.
Det har den inte gjort på två veckor
"Jag saknar himlen" sade du och jag önskar att jag skulle kunna ta fram den till dig

Jag har börjat vänja mig lite vid att inte bo inne i stan längre
Men jag märker fortfarande att tiden inte är densamma
Allt tar så lång tid

Nu är julen över och jag tror att den fick mig att förstå att jag inte längre är ett barn ut i fingertopparna
För det var ju inte roligt! Vilken jäxla chock jag fick, när jag satt i soffan och tänkte på hur jobbigt det skulle bli för mamma att plocka upp allt julklappspapper och diska alla tallrikar.
Är det så här det är att vara vuxen på julen?
Även om jag inte handlar mycket klappar eller lagat mat eller städat så överdrivet mycket så känner jag mig ändå alldeles dränerad på energi.

Nu drar det mot ett nytt år
Ännu mer arabiska och Mellanöstern-kunskap blir det för min del - det trivs jag fint med
Nyårslöften?
Än så länge ingen fin liten lista med antalet kilon som ska försvinna
vilken typ av mat som inte ska ätas, antalet träningspass i veckan
Betygsmål eller hur mycket pengar som ska sparas
Nej jag antar att mitt löfte är att inte utfärda några löften
Min önskan är att få träffa mina älskade
Sen får jag se vad som händer
vem vet kanske hinner jag med ett och annat träningspass och lite plugg?
Men viktigast är mitt mående och jag vet att det är mina älskade som hjälper mig att vårda det

Förhoppningsvis får jag min gnista och vanliga energi åter snart
Den här hösten har varit tung

Imorse fick jag en sådan oerhörd lust att resa ut i världen
Jag var nära på att packa väskorna och sticka på en gång
Kanske bär det av till Palestina till sommaren

Gott nytt år till Alla...

مَقبول يا جمشيد

Utekvällen räddar

Nu var det ett tag sen jag skrev. En gång lovade jag mig själv att aldrig börja skriva blogg, eftersom att jag ibland har problem med överdriven öppenhet och ärlighet inför okända människor tänkte jag att bloggande var högst opassande.

Men nu när jag ändå har en blogg och visst har folk som kikar in ibland, så kan jag ju skriva!

Börjar få fotfäste igen.
För nu när jag fick ledigt fick mina känslor plötsligt plats
och allt det som under höstens termin legat och grott inom mig fick en chans att komma upp till ytan. Så efter lite gråtande och instabilitet känner jag mig nu lite återhämtad. Jag tror att jag kan tacka utekvällen med mina vänner och syskon igår. Jag hade underbart roligt. Tack alla!

Ana Ma´badi oli ila al-lqa ya habibi

Så som i sången

Så dansar de tätt intill och
klänningens tunna tyg döljer blygt hennes former
Försiktigt berör de med läppar med svag smak av vin
Med slutna ögon dansar de
Rör sina kroppar mjukt
Tills dess att alla deras sinnen är klarvakna
Och med sin blick klär hon av
Så att de två i hennes tankar är nakna
Nakna så Nära

Precis så föreställer jag mig dem,
de som han sjunger om

Lugn åktur

Små saker gör mig glad
och som jag sa idag, hur ska jag kunna leva utan mina kära arabiska-kusare?
Idag var vi på ett trevligt fik minsann! Södervärns Café, jag har aldrig pratat så mycket arabiska i hela mitt liv! Trevlig farbror som hjälpte mig och kursarna med läxorna, serverade god fika och pratade arabiska för full hals! Gå dit Vettja!

Visst har jag ofta roligt.
Men just nu känns det mesta varken upp eller ner. Jag saknar lite dramatik, det är ganska tråkigt att köra på raksträcka, där allt är mittemellan...

För det är något inom mig som känns tunt och vagt...
Något som jag saknar

Och min vän påminde mig om något jag en gång sa till henne: att rädsla är motsatsen till kärlek.
Så jag berättade för henne att jag är rädd. Och hon berättade att hon bar på liknande rädsla " Mer rädd att misslyckas, än att vara missnöjd med mitt liv ibland".

Så speglar hon mig alltid och jag blir hel

Hitta hem

Kom nyss hem, jag har varit hos Anna hela kvällen, vi har lagat god mat och efterrätt.
Jag har inte pluggat idag. Jag snozade väckarklockan i tre timmar innan jag steg upp. Tänkte att var minut var värt det. Så när jag äntligen steg upp efter en underbar natt med härliga drömmar var klockan 13.

Lagom i tid, men dagen har varit bra, även om den varit slö.

Anna mår bra och det syns på henne, kanske flyttar hon ihop med min bror snart. Alla växer, blir stora snabbt. För plötsligt är alla mina syskon så stora, kan till och med kallas vuxna.

Jag vet inte om jag hänger med i svängarna. Men igår fick jag för mig att läsa lite gamla texter, och ser man på. Tiderna har verkligen förändras och jag med dem. Numera stabil och säker. Det fanns en tid, då mitt liv liknande en Shakespearepjäs, där jag spelade en ung och förtvivlad flicka vars hopp var nollställt.

Jag vill smaka mer på det här som jag nu upptäckt. Delar i mitt liv som jag förr inte hade något hopp om, har nu bytts ut till inneboende tro. Den där tron är sprudlande och efterlängtad. Så nu vill jag uppleva det, uppleva allt det där jag inte trodde fanns, allt det där jag trodde var komplicerat och smärtsamt. Men som jag nu ser, är enkelt och helt underbart.

Vill du uppleva med mig?

Höstgrå

Ja, dags att dumpa de fina och målande orden, palla vara poetisk, nej inte en söndag som den här. Det är tidig eftermiddag och mitt rum är mörkt, dunkelt. Skulle behöva tända lampan, tråkigt när det ska stå tänt mitt på dagen. Solen är velig idag, likt jag. Kikar fram i några sekunder, men ger sig sedan snabbt av igen.

Precis så är det, och solens frånvaro äter upp oss.
Men jag känner mig ofta stabil, känner sällan att mitt liv inte är bra ordnat.
Men så finns de dagar som den här, ingenting är väl egentligen fel, men det är som om allt är en väntan. En väntan på det liv jag planerar att leva.

Jag skulle behöva dansa idag igen. Dansa tills golvet är blött, för det är så det kommer ut. Med mina rörelser väcker jag det där livet jag väntar på.
För då ser jag hur enkelt allt är, ser att min lycka är total.

Dessvärre ser jag inte alltid det, för i hjärnan blir enkla känslor komplexa.
Men jag saknar, vill mer, vet bara inte hur.

Du och jag

Rädda blir vi för Vår värld som ska höstas
Men jag vill be Dig att släppa Dina löv
Så att jag kan se Din nakna krona
Se strukturerna bakom Dina varma färger

Så att Vi sedan
När våren vänder åter
kan blomma ihop
Du och Jag

Det är inte här det börjar...

Men det är iallfall nu de första orden skrivs

och nog tvekar jag lite innan jag låter fingrarna knappra

Denna natt är jag gränslöst fylld av kärlek
Mina vänner fyller mig med en känsla som gör mig lätt
Fyller mig med liv
Förintar min rädsla och skänker mig Tro
Tro att lita på min trygghet

Så jag lutar mig lätt tillbaka,
Njuter av mitt lugn
och fylls av Tacksamhet inför de jag älskar så gränslöst
Tjejgänget...