torsdag 22 november 2007

Det är inte här det börjar...

Men det är iallfall nu de första orden skrivs
och nog tvekar jag lite innan jag låter fingrarna knappra

Denna natt är jag gränslöst fylld av kärlek
Mina vänner fyller mig med en känsla som gör mig lätt
Fyller mig med liv
Förintar min rädsla och skänker mig Tro
Tro att lita på min trygghet

Så jag lutar mig lätt tillbaka,

Njuter av mitt lugn

och fylls av Tacksamhet inför de jag älskar så gränslöst

Tjejgänget...

1 kommentar:

Sara sa...

Det där är så ömsesidigt så! Vad vore man utan vänner som er?