Lär mig tala så

Lär mig tala så som du talar
då du talar om njutning
Jag vill att hon alltid ska sjunga så
Så som hon sjungigt med dig sedan dess vi möttes då det första lövet miste sin gröna färg åt hösten
Men när hon kryper in i sitt näste
blir min hud tunn
Så att även om du smeker med mjuka händer
Så blöder jag
Jag klär mig med höstens löv
För att dölja såren för dig
Gömmer mig och hoppas att du inte ska märka att sångens toner inte längre är klara
Klär aldrig av mig inför dig
Istället gömd bakom löven som mättar min fruktan att såra dig

Lär mig att tala så
Lär mig att tala så om allt

När jag är gömd i nästets djupaste vrå
Då tystnar hennes sång
Då har mitt gömställe förintat allt det jag var rädd att förlora
Då har mitt försök att inte göra dig illa
Lemlästat oss båda

Kanske kan du ta min hand och gå med mig ur mitt nästes vrå
kanske kan du lära mig att tala så
Och kanske kan hon därefter
föralltid lovsjunga för dig