Så vill jag bli...

Nytt år nu men inga nya krafter
Tiden blir allt mer som en flytande massa
Det finns inga tydliga skiljegränser för inte ens vädret visar på var i tidevarvet vi befinner oss
Våren och hösten tycks tyna bort

Nytt år nu och inga löften
Ett försök att bara vara och leva som den jag är
Det förutsätter att de i min omgivning älskar mig gränslöst
För jag märker att jag just nu inte klarar av att umgås med människor eller vara i situationer där jag inte accepteras som den jag är
Jag tvekar, blir svag och trött
Förut hade jag, ja i alla fall utåt sett, lättare att rycka på axlarna
Hade lättare att tycka att felet var personen sätt att se på mig
Och inte på mig eller den jag var

Som kvinna har jag ifrån olika håll fått höra att min kvinnlighet inte duger
Att vara pojkflicka innebär att inte vara det ena eller det andra
Och det kan ju ha sina fördelar
Men den kvinnlighet – som är den starkaste och vagaste, ja mest svårbeskrivliga känsla på
samma gång
Som bor i mig
Den är som en blommande trädgård
Samhällets normer och en del människor är som ett par enorma och leriga stövlar
Som ohyfsat klampar omkring
Enbart för att mina blommor inte har den färg de hade förväntat sig
Ser de förbi min skönhet
Ja, och förr ryckte jag på axlarna och tänkte att det var de som gick miste om något
Och inte jag
Men jag vill ju blomma inför världen
Inför guds vackra skapelse
Blomma som den jag är med mina unika blommor för jag vet att det är vackert

Så den senaste tiden tycks det ha knackat lite i fogarna
Sedan början av hösten har mitt liv inte riktigt varit sig likt
Jag och Anna talade idag om att det kommande året antagligen kommer att bli en vändning mot något som allt mer ska föreställa ett vuxenliv
Jag tror att denna instabila period är början på något stort
Som om jag håller på att bygga en grund
Det är slitsamt och uttröttande
Men när grovjobbet är över har jag i alla fall något att stå på
En grund som alltid fångar upp
Det blir stabilare och stabilare för vart år
Ju mer jag lyssnar inåt känner jag att jag återförenas med mitt jag
Med den Caroline jag minns att jag var som riktigt liten
Jag blir som två i en
Som en stark och vacker kvinna och
Som en liten och livfull flicka som vågar känna, känna både rädsla och kärlek