Nu står jag här alldeles stilla och runt omkring mig springer alla förbi
Alla lever sina liv, jag vet precis vart du bor men jag ser dig aldrig
Jag vet aldrig vad du gör
Men jag kan inte låta bli att tjuvtitta åt ditt håll
Jag försöker följa med men den här tiden som är just nu
Det går både fort och långsam
Jag är just nu mjuk och formbar
Ständigt ät jag på jakt i mig själv, letar och möblerar
Det är så man bygger sig själv, och just nu är allt mer upp och ner än vid pubertetens värsta topp. Jag fattas inget, nej inte egentligen.
Men det är mycket som väntar och jag kan liksom se hur en rad händelser ligger framför mig, de bara ligger där och väntar och riktigt gror. Det är som att jag redan vet att allt det här som väntar mig de närmaste åren kommer ge mig så mycket erfarenhet, och förhoppningsvis trygghet. Studier, jobb, resan till Libanon, flytta hemifrån, ja en massa saker!
Jag vill träffa någon befinner sig i samma svär som jag, någon med liknande karma.
Är det för mycket begärt?
Bästa vännen: ”Jag vet vad du behöver Carro, Du behöver träffa en halvarab som är vänster och som skriver poesi!”
Haha, så sant, jag skulle inte tacka nej till kärleksdikter skrivna på arabiska.
Att vårt liv är en oersättlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar