Att gifta sig

Jag fyller tjugo år och sitter och äter en typisk Libanisisk frukost i vår lägenhet. Solen står på utanför, Farmor sitter framför mig och tuggar på en oliv, hon spottar ut kärnan och kastar den ned i askfatet.
Varför har du inte gift dig än frågar hon, du är ju tjugo nu, säger hon och tittar på mig. Jag fnissar inombords. Frågan känns patetisk för mig. Visst är jag halvlibanes och den libanesiska kulturen har till viss del påverkat mitt liv, men gifta sig! NU?
Du börjar bli vuxen. Jag vill studera försöker jag. Studera kan man göra fast man är gift svarar farmor och börjar räkna upp massa fina pojkar i området som skulle kunna passa.
Oskulden. Du ska vara oskuld berättar hon lugnt. Jag nickar.
Heder. Det är ingen lätt ord, och det är inget som jag kan påstå mig förstå.
Under min vistelse i Libanon kände jag ibland att de äldre kvinnorna försökte bygga upp mitt liv kring en enda sak. Giftermålet. Allting man gör kommer i slutänden att avgöra vem man ska gifta sig med, och det avgör ens välfärd, ens status. Man ska studera, inte vara ute själv, inte vara ute när det är mörkt, inte träffar killar ensam eller för mycket, servera kaffe när det kommer gäster och mycket annat. Man ska skaffa sig ett gott rykte, ett gott rykte ger en en god man, en god man ger en ett gott liv. Eller är det så enkelt?

Man kan försöka förklara och tro sig ha rätten att vara förmedlaren, den som berättar hur det ligger till, för att man faktiskt har varit där och sett allt med egna ögon. Men det som oftast förglöms är att alla kvinnor där inte anser giftas-traditionen som dålig. I Vissa fall tycks den nästan inge en trygghet.

Så vad har jag för roll i hela det här spelet? För första gången i hela mitt liv har jag tänkt tanken, övervägt hur min relation med min familj skulle förändras om jag valde en partner som behagade dem.
Det känns märkligt att tänka den tanken, jag, som ju alltid har varit revolutionären i familjen. Men jag tycks inte komma ifårn att jag alltid kommer att ha en sida av min familj som alltid kommer att acceptera mina val så länge jag mår bra av dem, och en sida som antagligen inte kommer göra det.

Just nu står jag här, med en fot på var sida. Jag har aldrig känt mig så libanesisk i hela mitt liv. Den här resan har inte gjort mig hel...men trots det har den helat mig.