Studier och klasskillnader

Äntligen! En gnutta tro på mig själv igen när det kommer till studierna. De senaste veckorna har jag legat på botten, presterat dåligt och känt att jag inte klarat någonting.

Jag har märkt hur mina prestationer nästan enbart hänger på hur mycket självförtroende jag har för tillfället. Universitetsstudier har varit en av de största praktiksa utmaningar jag antagit mig i mitt liv än så länge, eftersom att de överstiger alla tidigare nivåer jag varit på. Kanske låter det logiskt, men icke! Jag kommer ifrån en miljö där universitetsstudier inte varit en självklarhet. Givetvis har många familjer på Nydala där jag vuxit upp önskat att deras barn ska utbilda dig, men sällan krävt det.

Här är jag djupt försjunken i mina studier, sökande efter nya arabiska ord i mitt kära lexikon


Universitet kryllar av folk som kommer ifrån så kallade välutbildade familjer, min personliga uppfattning är att dessa människor i många sammanhang har fördelar som jag själv saknar, just på grund av våra skiljda bakgrunder. I många fall lägger nog barn sin ribba utefter sina föräldras, därför får välutbildade föräldrar välutbildade ungar och tvärtom.

Själv började jag inte ta mina studier på allvar förens i tvåan på gymnasiet, först då kunde jag också förstå vilken kick det är att känna sig smart, att lista ut saker och förstå dem! Eftersom jag aldrig haft några krav från min omgivning att studera, har jag heller aldrig riktigt gjort det, och nu får jag ta smällen; jag känner mig ofta ett steg efter mina studiekamrater som kommer ifrån studiefrämjande bakgrunder. Saker som de vet, som anses vara ”allmän kunskap” sitter jag och slår upp på google när jag kommer hem.

Men det gäller att tro på sig själv, även om man rent normativt kanske inte passar in i en universitetsvärld tycker jag inte att den rädslan ska avskräcka en. Hur dum man än känner sig finns det inget man inte kan lära sig! Det är aldrig försent att börja utbilda sig och därmed utvecklas.

Liv utan dig

Säg inte så till mig
Att rädslan bor i dig
Försök inte intala
Att du fattas min nu
För att jag en dag skulle flyga likt en svala

För hur skulle jag kunna lämna dig,
Du som klär av mig
Redan innan jag något bär
Du som släpper min hand
Innan du ens bjudit mig till din egen strand

Om du bara hade vissheten
Att min kärlek för dig är stormens öga
Där i lugnets högborg är dina förmågor skyhöga

Utanför står världen i spillror
Men jag ser dig aldrig i det ljuset
För jag fångas ju av ruset
När allt det som tidigare sades
Åsidolades i och med dig,
Det är inte som förr
Orden är starkare än känslorna nu
För de målar dig i färger mina ögon aldrig kan se

Jag är en konstnär
Och utan dig finns ingen duk
Åt mina känslors missbruk,
Utan dig sluter sig stormen
Och lugnets mittpunkt i vilken din skönhet kunde gro
Försvinner under den bro
På vilken jag måste vandra
Om jag ska våga tro
Om jag ska kunna se
Att livet har mycket att ge

Caroline E

Segstartad termin och gnäll

Förra terminen: klockan ringde samma tid varje morgon,jag vaknade pigg och fyllde magen med näringsrik frukost och en energikickande promenad till bussen, föreläsning på morgonen, lunch efter det, effektiva eftermiddags-studier och sedan en kväll åt diverse egna intressen.

Denna terminen: Klockan ringer inte (stänger av den i sömnen) segstartad morgon utan frukost eftersom jag inte är hungrig, misslyckat försök till självstudier eller eftermiddagsföreläsning, trötthet som försöker övervinnas med skolcaféts chokladutbud, kväll med panikplugg eller jäsande framför datorn.

Så vad hände? Förra terminen var höjden av välstruktur! Denna terminen började med en förkylning, vilket knäckte min kropp eftersom jag inte varit sjuk sen i sommras. Jag längtar efter att bli helt frisk, så att jag får tillbaka min aptit och börja träna igen. Kost och träning gör oerhört mycket med kroppen, energin och prestationen.

Precis som förra terminen ska jag fortsätta med magdans, yoga och styrketräning. Det här är veckan då jag ska hitta tillbaka till min struktur och fånga upp den oerhörda motivation jag kändeinför den här termin. Snart ska jag nog vara tillbaka på fötter, redo att ge järnet!

Det är bara det att allt slog om så plötsligt, från bekräftelse, självförverkligande och goda resultat: bra resultat på tentor, en magdansshow som visade allt jag lärt mig under terminen, en kropp som kändes pigg och kry efter terminens goda vanor, slog plötsligt om till att stå på ruta ett igen. Ny koregrafi på magdans som jag inte kan ett steg av, nya kurser på utbildningen som jag inte kan någonting av osv. Får man lov att skylla på julen? Det var skönt att glassa runt bland alla goda resultat ett tag, hade gärna gjort det ett tag till innan jag började om med nya krafter.


Nu måste jag heja på mig själv lite, rycka upp mig, allt blir ju som man själv skapar det. Förväntar jag mig bra saker av mitt liv är det också det jag får ut av det. Varför inte börja med en god natts sömn och lite havregryn imorgon till frukost? Heja heja!

Kärlek och Kultur

Arabiska kvinnor har lärt mig, spring inte efter honom, låt honom komma efter dig, och när han väl gör det, titta då inte efter honom, låt honom jaga dig och ge sitt allt för att få dig på fall. Även om ditt hjärta brinner för honom, låt inte dess lågor bli synliga för hans ögon! Du måste veta att han verkligen tänker stanna, du måste ha hans löfte innan du vänder din blick efter honom.

Den västerlänska normen om kärlek lärde mig att visa den öppet och till och med låta prinsen komma nära och smaka redan innan han gett sina löften. Risken finns att han lämnar en när han fått det han vill, men det är risker man tar.

Den västerländska normen lärde mig också att förälskelsen står i centrum. Alla disneyfilmer jag sett som barn handlar om två älskade, som i sjävla verket inte bör älska, en människa och en sjöjungfru, en gatupojke och en prinsessa, ett hembiträde och en prins, en skönhet och ett odjur, men som trots omöjligheterna får varandra i slutet, eftersom att kärleken och förälskelsen är oövervinnlig. Filmen handlar om deras nyfunna och spirande kärlek och avslutas med vacker musik, blommor, leenden och sluttexten; sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Givetvis är denna holywood-kärleksbild vida spridd över världen, men jag tror ändå att barn i vissa kulturer får en helt annan bild av kärlek, kärlek som ett äktenskap, en familj, snarare än en förälskelse.

Olika språk ger kärlek olika innebörd, kärleken jämförs med olika ting. Det arabiska språket, precis som det svenska, har sitt eget kulturella sätt att tala om kärlek.
Mina tankar kan inte sluta cirkulera kring just denna fråga, om kärleken och dess kulturella prägel. För om jag, med mitt svenska språk och min sveska kulturella prägel säger, jag älskar dig och jag vill vara med dig, hur ska då han, han som ju har en helt annan utgångspunkt och lärt sig ”kärleken” på ett annat språk och genom en annan kultur, faktiskt förstå vad jag menar?

Att lära sig en ny kultur är inte att veta att exempelvis svenskarna ofta äter kötbullar med lingonsylt, det är så mycket mer än så. Kanske är det så att själva kärleken, den rena känslan är den samma oavsett vart man vänder sig i världen, men sättet vi talar om den, utlever den och värderar den skiljer sig av kulturer och språk.

Kvinnlig könsstympning (uppdaterad)

Jag varnar för obehagliga bilder i slutet av inlägget, bilderna är hittade på Google och jag är medveten om att de är upprörande, men kanske behövs bilder för att bevisa och berätta den hemska sanningen.

Långt om länge har jag äntligen läst boken En blomma i afrikans öken (1998) av Waris Dirie, Waris växte upp som nomad i Somalia och slutar som supermodell och senare även FN ambasadör i New york. Hennes resa är otrolig och hon är oerhört stark, men det som fått mitt inre att krampa i smärtor är hennes berättelse om omskärelsen, eller rättare sagt könsstympningen.

Dirie berätta att enligt somalisk kultur könsstympas traditionellt kvinnor, redan i tidig ålder. Klitoristoppen, inre blygdläppar och halva yttre läpparna skärs av. Sedan sys det som finns kvar av läpparna ihop och lämnar endast ett hål på ca 1 cm. När såren har läkt finns en slät ytan med ett lodrätt ärr och ett litet hål (se bild nedan, TYPE III). Ur det hål ska kvinnan kissa, då måste varje droppe komma ut en efter en, det tar ca 10 minuter för en ihopsydd kvinna att kissa, även menstruation ska komma ut droppe för droppe ur samma hål, vilket oftast leder till mycket infektioner.

Bilden visar att det finns tre olika sätt att könsstympa en kvinna på. Typ tre är den Dirie berättar om i sin bok, som utförs på ca 90% av Somalias flickor och även en massa andra afrikanska länder.


Sermonin är torty, eftersom det utförs helt utan bedövning. Flickan hålls fast av en rad kvinnor medan en annan skär med det som finns tillgängligt: rakblad, glasbitar, saxar, vassa stenar och i vissa områden slits flickans könsdelar av med bara tänderna.

Så varför utförs då detta? Jag har inget svar och är inte påläst kring andra sidans argument, jag lider vid bara tanken. Många familjer får en stor summa pengar eller ett antal välbehövda kameler för en flicka då de gifter bort henne. Om hon e omskuren kan de intyga att hon är oskuld, och är då värd mer. Vissa argumenterar för att en omskuren kvinna skyddas ifrån så kallade "fullbordade våldtäcker" eftersom hon måste skäras upp med en kvin innan det är möjligt att genomföra, men en våldtäck är en våldtäckt, "fullbordad" eller inte.

Det gjorde oerhört ont att läsa. Jag vet att det finns de som inte ger sitt medhåll i mina åsikter, även kvinnor som själv blivit omskurna, men en könstympad kvinna har enligt mig ett kön anpassat efter mannens njutning. Mannen har våldfört sig på henne, stympat hennes kön och skurit i det för att göra om det efter sina egna behov. Enligt Dirie kan en könsstympad kvinna inte uppleva fysisk sexuell njutning, men det finns delade åsikter i frågan, jag tycker bilden nedan kan ge svaret på huruvida en kvinna njuter eller ej efter en könsstympning. När jag satt på googel och kollade fakta hittade jag sidor som menade på att manlig omskärelse är lika hemsk som kvinnlig och till och med värre. Hur många män blir utdragna i öknen, fasthållna och stympade, lemlästade, ihopsydda och sedan lämnade åt sitt öde?

Kunskapen måste spridas, betrakta detta inlägg som kunskapssförmedling.




.

Bilden visar en ihopsydd kvinna efter förlossning, då allting spruckit upp.