Liv utan dig

Säg inte så till mig
Att rädslan bor i dig
Försök inte intala
Att du fattas min nu
För att jag en dag skulle flyga likt en svala

För hur skulle jag kunna lämna dig,
Du som klär av mig
Redan innan jag något bär
Du som släpper min hand
Innan du ens bjudit mig till din egen strand

Om du bara hade vissheten
Att min kärlek för dig är stormens öga
Där i lugnets högborg är dina förmågor skyhöga

Utanför står världen i spillror
Men jag ser dig aldrig i det ljuset
För jag fångas ju av ruset
När allt det som tidigare sades
Åsidolades i och med dig,
Det är inte som förr
Orden är starkare än känslorna nu
För de målar dig i färger mina ögon aldrig kan se

Jag är en konstnär
Och utan dig finns ingen duk
Åt mina känslors missbruk,
Utan dig sluter sig stormen
Och lugnets mittpunkt i vilken din skönhet kunde gro
Försvinner under den bro
På vilken jag måste vandra
Om jag ska våga tro
Om jag ska kunna se
Att livet har mycket att ge

Caroline E