Kärlek och Kultur

Arabiska kvinnor har lärt mig, spring inte efter honom, låt honom komma efter dig, och när han väl gör det, titta då inte efter honom, låt honom jaga dig och ge sitt allt för att få dig på fall. Även om ditt hjärta brinner för honom, låt inte dess lågor bli synliga för hans ögon! Du måste veta att han verkligen tänker stanna, du måste ha hans löfte innan du vänder din blick efter honom.

Den västerlänska normen om kärlek lärde mig att visa den öppet och till och med låta prinsen komma nära och smaka redan innan han gett sina löften. Risken finns att han lämnar en när han fått det han vill, men det är risker man tar.

Den västerländska normen lärde mig också att förälskelsen står i centrum. Alla disneyfilmer jag sett som barn handlar om två älskade, som i sjävla verket inte bör älska, en människa och en sjöjungfru, en gatupojke och en prinsessa, ett hembiträde och en prins, en skönhet och ett odjur, men som trots omöjligheterna får varandra i slutet, eftersom att kärleken och förälskelsen är oövervinnlig. Filmen handlar om deras nyfunna och spirande kärlek och avslutas med vacker musik, blommor, leenden och sluttexten; sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Givetvis är denna holywood-kärleksbild vida spridd över världen, men jag tror ändå att barn i vissa kulturer får en helt annan bild av kärlek, kärlek som ett äktenskap, en familj, snarare än en förälskelse.

Olika språk ger kärlek olika innebörd, kärleken jämförs med olika ting. Det arabiska språket, precis som det svenska, har sitt eget kulturella sätt att tala om kärlek.
Mina tankar kan inte sluta cirkulera kring just denna fråga, om kärleken och dess kulturella prägel. För om jag, med mitt svenska språk och min sveska kulturella prägel säger, jag älskar dig och jag vill vara med dig, hur ska då han, han som ju har en helt annan utgångspunkt och lärt sig ”kärleken” på ett annat språk och genom en annan kultur, faktiskt förstå vad jag menar?

Att lära sig en ny kultur är inte att veta att exempelvis svenskarna ofta äter kötbullar med lingonsylt, det är så mycket mer än så. Kanske är det så att själva kärleken, den rena känslan är den samma oavsett vart man vänder sig i världen, men sättet vi talar om den, utlever den och värderar den skiljer sig av kulturer och språk.