Passar en katt och en lägenhet i Malmö just nu. Livet blir ett helt annat när man bor inne i Malmö. Jag måste inte hela tiden planera vilken buss jag ska ta eller när sista bussen går hem. Så skönt att inte tänka på bussar! :D
Nästa vecka blir jag 21. Tiden går ganska så snabbt, men å andra sidan så hinner jag göra mycket. Det bästa är att jag gör saker som jag verkligen vill. Ibland höjer folk på ögonbrynet när jag berättar att jag läser arabiska. Jaha, vad blir man av det då? frågar de skeptiskt. Arab, svarar jag. och det är inte ens ett skämt eller en lögn! Sen jag lärt mig arabiska känner jag mig mycket mer som en rättfärdigad libanes. Förut har det funnits de som ifrågasatt min person, du kan inte arabiska och har aldrig varit i Libanon? Du kan inte kalla dig Libanes!
Egentligen kanske jag själv inte känner mig mer som libanes nu än innan. Bara det att andra ser på mig så! Etnisk och nationell tillhörighet är en mycket märklig men självklar känsla. Jag har känt mig som libanes sen jag var ett barn, jag vet inte om det går att ändra, om man verkligen kan bli "mer" arab för att man lär sig ett språk.
Men det här språket betyder mycket för mig rent personligen och det har varit en självklarthet för mig sedan barnsben att jag ska lära mig det! Det är en av mina stora viljor och jag är redan på god väg.
Det är underbart att göra precis det jag själv vill, precis det som jag tycker är viktigt för mig. Sedan jag började på universitet har mina ambitioner stigit oerhört och mina prestationer med dem. Målet är tydligt: Jag ska leva mitt liv fullt ut! Vem ska fixa det? JAG!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar