Problem med min resa

Jag blir livräd för mig själv. För några dagar sedan fick jag veta att det är problem med min plats i Damskus, prisa Gud, nu har det löst sig igen! Men det dygnet som gick då jag trodde att min resa inte skulle bli av var jag så svag.

Mina drömmar och planer gick i kras, och jag såg inga utvägar, såg inga lösningar, utan kände mig bara lurad och orättvist behandlad. Då insåg jag så plötsligt hur skör jag är. Jag vet att större besvikelser skulle kunna drabba mig i mitt liv, jag skulle kunna mista ännu mer betydelsefulla saker. Nu vet jag hur ledsen jag kan bli och vilket oerhört ansvar jag har för min egen lycka.

Min livsåskådning är att man skapar sitt liv, tänker man i negativa banor så är det där man hamnar. Förväntar man sig dåligt är det också oftast det man får. Om man väljer att se det goda i sitt liv kommer man att må bra, om man skapar lösningar på sina problem löser sig saker. Detta stämmer i väldigt många avseende, att det mesta är som man tänker och gör det till. Jag har dock upptäckt det svåraste med just allt det här! Det är ju lätt att se det goda i sitt liv när man är omgiven av mycket gott, det är lätt att ha högt självförtroende när man redan är snygg, det är lätt att förvänta sig det bästa när man ofta möts av godhet. Men om det är tvärtom, att man drabbas av en olycka eller mister något stort, då är det genast mycket svårare.

Det kan verka självklart, men i förr igår, när jag trodde att en av mina största drömmar gått i kras, insåg jag hur lite jag egentligen förlorat i mitt liv. Och jag förstår nu hur mycket gott jag är omgiven av och hur lyckligt lottad jag är som inte miste chansen att uppfylla en av mina stora drömmar!

Tackar de på Lunds universitet som löste problemet, de på Damskus universitet som var välvilliga att ta emot mig som student trots missförstånden och Gud förstås, för att allt löste sig!