Gnäll

Sommarjobb, hösten, resa, fixa och dona
Och mitt i allt detta har jag inte lust att stanna, jag vill röra mig nu
Är trött på det som jag trott mig älska mest av allt
Och jag försöker be tackbön varje kväll, tack käre gud för allt det här
Men det är ju inte skoj
Man är ju förbannat korkad när alla ens drömmar uppfylls och så är det inte kul!
Jävla bortskämd måste jag säga att jag är

Helt enkelt: Jag har massa kärlek och välstånd, men jag vill resa bort!
eller så är jag bara trött, och inbillar mig att eftersom att kraften inte finns här, kanske den finns någon annanstans!

men det är en segstartad termin måste jag säga.
Snart första tentan och snart sätter projektet genom Rädda barnen igång, jag ska vara samtalsledarare för en tjejgrupp med niondeklassare. Vi ska träffas och prata om allt mellan himmel och jord med grundämnet heder, hitta på roliga saker och så. Det ser jag verkligen fram emot.

Det händer roliga saker, det gör det, men, jag vet inte, jag upplever det inte fullt ut.
Jag trivs i min klass i alla fall, och har nästan alltid kul när jag är på föreläsningar.
Jag måste rycka upp mig asså, måste få ordning på allt som ska ske.
Men jag orkar inte med alla dessa tusen ansökningar, jobb och studier. När fy va ansträngande.
Åh det är så underbart att gnälla!
Jag känner hur egot riktigt gottar sig i mitt gnäll.

Men det är ju faktiskt inte så många ansökningar, men det är så skönt att gnälla.
Det är så skönt…

Tråkig dag...Men sommar snart

Usch ja, nä men liksom inget har varit roligt. Allt har vara varit vanligt och tråkigt. Och nu tänker jag åka härifrån snart, det är bara i några dagar men det är något i alla fall. Ska till Stockholm och hälsa på vänner och familj. Åker mitt i tentaveckan, får se hur det går med det, haha!

Jag längtar efter mamma, skulle vara skönt om hon sjöng de gamla barnsångerna för mig; Hej sa Petronella, jag blir lugn vid bara tanken. Ibland tjuvlyssnar jag när hon sjunger för mina småbröder. Då njuter jag och minns...
Jag saknar Nydala ibland också, det är sportlovsvecka nu, men jag har inget sportlov, förr spelade vi alltid bandy med rullor under sportlovsveckan. Livet på gården, tänk vad jag saknar det ibland! Jag hade alltid så roligt.

Jag satt och tänkte så sommaren igår, då ska det vara varmt och jag ska ha vattenkrig här i trädgården med syskonen, så ska jag bjuda in mina vänner, vi ska sitta i trädgården och äta vattenmelon och röka vattenpipan, Jenny och jag har redan bestämt att vi ska ta ut musikanläggningen i trädgården och dansa barfota i grönt gräs till Peps Persson, sen ska vi ta cyklarna som vi meckat med under förmiddagen ner till stranden som inte ligger långt bort härifrån, och på vägen ska vi cykla förbi hagen där hästarna står. Åh vad jag längtar...

Utekväll, raggningsteknik och filosofi

Förr ville jag alltid dansa inne i mitteln, i smeten, vara med, en i gänget
Jag tänker; att de som dansar bäst egentligen borde dansa ytterst
Så att alla de som sitter runtomkring vid borden och är uttråkade kan ha något att titta på.
Därför gjorde jag min plikt och dansade ytterst ikväll.

Nu sitter jag och fryser, skriver och lyssnar på lugn musik.
Jag är uppdelad i lager, och de bildar en pyramid, grunden, den är bred och stabil, den där biten av mig, grunden, verkar nästan skrämmande stabil. Så har vi den övre delen, som ikväll inte är helt kry. Den saknar…

Det handlar alltså om att göra det som är rätt, inte det som är lättast.
Och som jag kommit fram till för längesedan är inte den stora varför, utan hur.
För hur tar en fram och varför tar en bak. (generellt sett)

Jag tänkte först att Alla hjärtans dag skulle bli tråkig och jobbig,
Men dagen var underbar, förutom när jag missade min buss som går en gång i timmen, jag förstår inte hur Jenny kan vara så lugn när jag är så galen, när jag spottar, svär och skriker, när hela min värld rasar för att jag inte kom på den buss jag planerad.
Vi promenerar lite säger hon. Så där går vi, jag muttrande och hon nöjd, hon visslar lite, sneglar upp mot stjärnorna och tycker att de är vackra. Och snart är jag där, tittar med henne och snart ser även jag att det är vackert.
Hon gör det lätt, hon gör det lätt på ett rätt sätt.

Det var skum musik på klubben, sådan musik som tvingar en att dansa konstigt om man ska göra det helhjärtat. Men vi dansade till alla låtar ändå. För med Jenny är det så, att även det konstiga blir underbart.
Och jag måste säga att det är sorligt med vissa människors raggningstekniker asså, där står man och dansar och ifrån ingenstans står någon stillastående lite för nära en på dansgolvet, står där med ett dåligt uppspikat självförtroende och glor, lyfter sedan handen försiktigt och lägger den på ens höft, gör några fattiga danssteg. Jag får en sådan lust att smälla till dem på käften asså, inte för att de förtrycker mig och tafsar, utan för att de verkligen suger på det de försöker göra.

Jag tänker på det där med att utföra handlingar för framtida syften, det är ganska svårt.
Jag vet att vi göra det för framtidens skull, men just nu, ikväll hade det fortfarande kunnat vara underbart.

....

Livet går ju vidare, jag står knappast still.
Egentligen mer glad och överraskad av min egen styrka och självrespekt än ledsen över den sorg jag känt. Jag blir stolt över mig själv, så jag gick till kyrkan och tackade gud, tack för att jag följer min själ, tack för att jag är jag.
Men jovisst har det gjort mig ont, men som sagt är jag förvånad, över att jag tycks se mer av den positiva sidan. Vi har haft det fint ihop, smärtan jag känt är inte farlig, snarare nödvändig. Det verkar nästan för enkelt, men det är kanske som det sägs, att bra relationer är lättare att göra slut på än dåliga?

Jag längtar efter Stockholm, jag vill dit och träffa mina släktingar och passa på att komma ifrån Malmö. Ska nog åka snart...

Åh Anna och André flyttar snart, det ska bli så skoj för dem.
Lägenheten är så fin. Jag vill också...

Jag längtar efter att dansa, för dans är nästan gudomligt. Därför ska jag ut och dansa med Jenny i helgen. Hoppas jag får gjort lite mer plugg tills dess. Hoppas hoppas.

Saker faller på plats här, jag tror nästan att jag vet vad jag ska göra nästan termin, men inte helt, så jag säger det inte än. Hihi...

Tanaha

Hitch-hiking

Jag missade bussen och eftersom att det är helg går den bara en gång i timmen, det är så ute på landet. Så jag insåg att jag skulle missa min magdanslektion. Om inte...
Jag ställde mig vid vägkanten och lyfte tummen, när jag hade stått i kanske fem minuter insåg jag att det var lönlöst, Tygelsjöbor plockar inte upp liftare.
Men så när jag stod där betagen av förtvivlan brummade en mopedist förbi.
Han stannade
Jag sprang genast fram och han sken upp som en lite sol, han frågade vart jag skulle och turen var med mig, han skulle också till malmö. Jag hoppade glatt upp bakom honom och vi körde iväg.
Kalle hette han och han var 16, han hade varit på fest i Vellinge dagen innan, så där körde vi i 50 på landsvägen, sakta med säkert, åkrarna gled vackert förbi och det var en frigörande känsla att sitta där bakom Kalle (vem han nu än var) och bara åka. Det behövs fler människor som Kalle, som ställer upp i vått och torrt! Tack kompis...

Så jag kom till min magdans i tid, även om jag luktade en aning mycket avgas
Dagen har varit bra, jag har till och med fått pluggat lite, skönt . Ska försöka komma igång ordentligt snart, det ska nog gå bra det med *ler*

Den som söker...

Jag hänger inte med i mina egna svängar längre,
Hur kan tiden röra sig fram så fort när jag är så stillastående?

Men det är väl bara till att ta sig i kragen och sätta igång med allt sånt som ska göras
Speciellt plugget, jag tycker att jag inte kommer någon vart.
jag vill göra annat, tankarna trasslar in sig och de vill trasslas upp innan massa ny fakta och info ska tryckas in. Men studierna väntar inte, och inte CSN- pengarna heller...man måste göra sina plikter

Jag längtar mer än någonsin efter en fast agenda och rutiner,
Basala rutiner kring mat, sömn, träning, skola, jobba och allt sånt.

Igår satt jag här på mitt rum och tänkte att jag behövde ett orakel,
Jag tänkte så det knakade och till sist verkade det ganska enkelt.
Jag kom fram till att jag måste vara sann.
Min första impuls var att åka hem till pappa och slå mig ned där en stund, titta lite på arabiska nyheter , dricka te och prata ...
Det blev inte så, utan jag gick och bowla.
Jag hade roligt och till min förtjusning fanns det ett litet dansgolv i bowlinghallen
Att dansa slår aldrig fel
Jag skulle kunna be tackbönen tusen gånger om
Jag slutar aldrig vara tacksam över att jag har en frisk kropp som jag kan dansa med
Tack!
Det är snart dags att sova igen
och jag skäms över att jag inte pluggat ett dugg, jag önskar att jag kunde sköta mig lite bättre, men ibland, ja ibland finns det vissa saker man måste göra.

Alla tankar är inte uttrasslade, men jag känner mig inte lika yr i huvudet längre.
Jag önskar i alla fall att jag visste, att jag hade svaret.
Vem sa att det skulle vara en dans på rosor?
Märkligast av allt är att det är just så det känns, det känns som en dans på rosor när jag släpper taget, när jag lättar på tanketyglarna...