Utekväll, raggningsteknik och filosofi

Förr ville jag alltid dansa inne i mitteln, i smeten, vara med, en i gänget
Jag tänker; att de som dansar bäst egentligen borde dansa ytterst
Så att alla de som sitter runtomkring vid borden och är uttråkade kan ha något att titta på.
Därför gjorde jag min plikt och dansade ytterst ikväll.

Nu sitter jag och fryser, skriver och lyssnar på lugn musik.
Jag är uppdelad i lager, och de bildar en pyramid, grunden, den är bred och stabil, den där biten av mig, grunden, verkar nästan skrämmande stabil. Så har vi den övre delen, som ikväll inte är helt kry. Den saknar…

Det handlar alltså om att göra det som är rätt, inte det som är lättast.
Och som jag kommit fram till för längesedan är inte den stora varför, utan hur.
För hur tar en fram och varför tar en bak. (generellt sett)

Jag tänkte först att Alla hjärtans dag skulle bli tråkig och jobbig,
Men dagen var underbar, förutom när jag missade min buss som går en gång i timmen, jag förstår inte hur Jenny kan vara så lugn när jag är så galen, när jag spottar, svär och skriker, när hela min värld rasar för att jag inte kom på den buss jag planerad.
Vi promenerar lite säger hon. Så där går vi, jag muttrande och hon nöjd, hon visslar lite, sneglar upp mot stjärnorna och tycker att de är vackra. Och snart är jag där, tittar med henne och snart ser även jag att det är vackert.
Hon gör det lätt, hon gör det lätt på ett rätt sätt.

Det var skum musik på klubben, sådan musik som tvingar en att dansa konstigt om man ska göra det helhjärtat. Men vi dansade till alla låtar ändå. För med Jenny är det så, att även det konstiga blir underbart.
Och jag måste säga att det är sorligt med vissa människors raggningstekniker asså, där står man och dansar och ifrån ingenstans står någon stillastående lite för nära en på dansgolvet, står där med ett dåligt uppspikat självförtroende och glor, lyfter sedan handen försiktigt och lägger den på ens höft, gör några fattiga danssteg. Jag får en sådan lust att smälla till dem på käften asså, inte för att de förtrycker mig och tafsar, utan för att de verkligen suger på det de försöker göra.

Jag tänker på det där med att utföra handlingar för framtida syften, det är ganska svårt.
Jag vet att vi göra det för framtidens skull, men just nu, ikväll hade det fortfarande kunnat vara underbart.