....

Livet går ju vidare, jag står knappast still.
Egentligen mer glad och överraskad av min egen styrka och självrespekt än ledsen över den sorg jag känt. Jag blir stolt över mig själv, så jag gick till kyrkan och tackade gud, tack för att jag följer min själ, tack för att jag är jag.
Men jovisst har det gjort mig ont, men som sagt är jag förvånad, över att jag tycks se mer av den positiva sidan. Vi har haft det fint ihop, smärtan jag känt är inte farlig, snarare nödvändig. Det verkar nästan för enkelt, men det är kanske som det sägs, att bra relationer är lättare att göra slut på än dåliga?

Jag längtar efter Stockholm, jag vill dit och träffa mina släktingar och passa på att komma ifrån Malmö. Ska nog åka snart...

Åh Anna och André flyttar snart, det ska bli så skoj för dem.
Lägenheten är så fin. Jag vill också...

Jag längtar efter att dansa, för dans är nästan gudomligt. Därför ska jag ut och dansa med Jenny i helgen. Hoppas jag får gjort lite mer plugg tills dess. Hoppas hoppas.

Saker faller på plats här, jag tror nästan att jag vet vad jag ska göra nästan termin, men inte helt, så jag säger det inte än. Hihi...