Vårens visdom

Du har vunnit över mig nu,
I det som aldrig skulle bli en kamp
Jag är hon som trånar
Och dina rörelser är min härskare

Det är dags nu
Jag vill minnas att jag lapade ditt solljus
Jag vill minnas att mina växter smakade likt dig eftersom att din sol var dess livmoder
Men även om du var min föda var du aldrig min härskare
Det är dags nu, att minnas dig som den du verkligen var

Här är jag
Blev medveten idag när jag satt i min väns kök och drack kaffe
Det här är allt jag har
Det är mitt ansvar nu
Våren står i blom utanför hennes fönster
Och där sitter hon och speglar min längtan
Det är mitt ansvar nu, att vara allt det jag är

Jag släpper din hand nu
Och lovar att vattna de växter ditt solljus gödde
Det som endast var små frön i den kalla jorden när jag mötte dig ska jag göra till en skog

Det är ingen kamp mer
Och det är så skönt

Tankar ifrån Stockholm

Jag promenerade ifrån centralen till Slussen, tänkte att en promenad ju inte kunde slå fel. Kallt var det, men det var skönt att inte känna någon, att fråga om vägen, och att vara på egen hand. Det är skönt att vara i Stockholm, jag var här mycket förra våren och har många fina minnen ifrån det.

Jag bor hemma hos släkten och märker att jag är van vid mycket utrymme. Hemma är jag ganska fri, även om jag delar hus med 5-6 andra personer har jag väldigt mycket egentid och är väldigt fri, får komma och gå hur jag vill, spela musik nästan alltid, ha vänner på besök mm.
Men det är skönt att ha lite tid med släkten och prata om vår familj, gamla minnen och det som är nu. Det är kul att se hur jag är lik mina kusiner och hur jag är olik dem. Vi har pratat mycket om kultur, om kärlek över kulturgränser, och vad vi tror att vår familj accepterar och inte.

Allt för ofta känns det som att jag står i mitteln av ett krig, jag vill inte vara med. Ibland blir jag så trött på det att jag gråter. Nu när jag läser arabiska och mellanöstern kunskap känns det som att jag gräver i min historia, jag läser om hur assyrierna, religionen och massakrer, jag läser om konflikterna mellan shia och sunni muslimer, mellan kristna och muslimer, mellan olika kristna grupper, kurderna, perserna och flertalet minoriteter.
Jag tänker på vilken position min familj har, i vilken massaker min gammel-farmor mördades i. När jag läser den här historien förstår jag att den är en del av mig, att krigen och hatet är det jag fått höra igenom hela min uppväxt. Jag är trött på att bråka. Och det känns märkligt att ha en oerhörd längtan till ett land jag inte känner, det känns märkligt att veta att jag inte hör dit, på ett sätt, men på ett annat. Jag önskar i alla fall att jag slapp delta i konflikterna.
Det kanske skulle vara lättare om jag inte var så bestämd, men jag är minst lika bestämd som min far.

Jag har haft en intensiv period, och trodde att det skulle bli lugnare i och med att jag reste bort. Tvärtom, så har jag tänkt mer här än vad jag gjorde hemma. Det är så mycket som går runt i huvudet på mig. Jag tänkte på allt det där när jag promenerade genom gamla stan, andades den kalla Stockholmsluften och tänkte på vem jag är, funderade på om jag tagit ett felsteg, och håller på att mista något vackert.

Saknar mitt tjejgäng, vill hålla om dem och prata djupt med dem, vara skör och bli omhållen, vara glad och dela skratt. Vill ha mer tid att hitta på saker, men oftast finns det bara tid för vardag och vanligt görande.

Glad påsk Alla!

Det gamla vanliga...

Tentapluggande för fullt här! Världen stannar liksom upp lite, och veckan blir som en lång väntan, jag önskar att tiden ska gå fort, så att hemtentan kan vara klar.

Mycket tankar nu.
Min kropp mår bra, jag känner mig pigg och snygg.
Ibland förundras jag över hur jag inte kan styra den, hur min kropp ibland är helt okontaktbar och på egen väg och andra gånger så samstyrig, som ett med mig.

Det smakar honung säger han och smakar med hela kroppen
Det är fint

Just nu orkar jag inte riktigt tänka eller känna. Det mesta fungerar och jag vill att det ska förbli så, jag orkar inte stanna och se, nu när bollen satts i så bra rullning.
Men jag önskar i alla fall att jag hade mer tid för hela min familj.

...Nej dags att sova nu
Natti

Hemmadag

Den senaste tiden har jag varit ganska produktiv, studerat och tränat bra. Igår fick jag ont i magen igen och jag har fortfarande ont, så himla tråkigt.
Idag har jag bara varit hemma, och det är lustigt, för den senaste tiden har jag inte känt för att göra så mycket! Jag har inte lust att hänga med vänner eller göra roliga saker, jag vill plugga, träna, äta, sova och vara hemma. Det är kanske inte fel, men det är ovant.

Men dagen har varit skön, jag har dansat frigörandedans, skrivit, lyssnat på musik och läst poesi.

"Jag satt ensam i mitt bo och väntade på att mamma skulle komma tillbaka med maten när Du flaxade förbi
Varför flyger du inte? Frågade du mig
Men jag svarade dig inte
Men du kom åter varje dag, satte dig på en gren intill mitt bo
Du är en fågel sa du – vi kan flyga redan när vi föds, vi är skapta för det, du behöver inte lära dig hur– du kan det redan.
Med dig tog jag mina första flygtag
Med dig föll jag till marken då vingarna inte bar
Och varje gång hjälpte du mig upp i luften igen
Flyger vi? Frågade du, känner du att vi flyger?
Ja, vi flyger, vi flyger! utropade jag"

Goodbye to the Island
Av Bonnie Tyler:

Goodbye to the island
Hello to the rain
It's gone like a dream in the night
And it won't be back again

Goodbye to the island
Where our bodies touched
Goodbye to a little bit of heaven
And I miss you so much

Fika i malmö

Det var tidigt en morgon och jag hade inte kommit igång med studierna än, men jag satt i alla fall på fiket där jag och mina kursare brukar ses. Caféägaren stod och fixade med mackorna bakom disken och vi satt framför våra nyligen uppslagna böcker.

- Vi Zigenare är väldigt fattiga nu för tiden, sa en man som satt två bord bort och jag kunde inte låta blir att börja lyssna

- Ja det är tråkigt, svarade den arabiske mannen med hög röst som satt mittemot honom, Men Malmö är väldigt billigt, det är tur i alla fall

- Ja, Malmö mycke billig, men Stockholm är väldigt dyrt

- Ja, uff! Utropade araben med sin djupa och rasliga röst, Stockholm är väldigt dyr!

- Östersund är också dyr, jag bodde där för tio år sen och då kostade tomater 50 kr per kilot sa den zigenska mannen och suckade

- Femtio kronor? Frågade den arabiska mannen och skakade uppgivet på huvudet

- Har du barn? Frågade den zigenska mannen efter en stunds tystand och strök handen osäkert genom sitt tjocka mörka hår.

- Ja, ja har barn, bara flickor allihop, har du barn? Frågade den arabiska mannen tillbaka

- Ja, jag har söner, tre styck, är dina dottrar gift?

- Nej, de är inte gifta, In sa Allah

- Hur mycket kostar? Vill du gifta din dottrar med min son? Frågade den zigenska mannen och log försiktigt

- Nej, nej! Jag vill inte sälja, utropade den arabiska mannen!

De fortsatte samtal, den arabiska mannen berättade att han fikar på det här fiket varje morgon runt halv nio och att den zigenska mannen var välkommen att fika med honom när han ville.

Jag vände blicken åter ner i min bok och studera de arabiska bokstäverna. Caféägaren kom förbi med teet och frågade om det gick bra, han läste några meningar högt med perfekt arabiskt uttal, gjorde tummen upp och försvann sen tillbaka in i köket.

Malmö den 22 februari 2008