Tankar ifrån Stockholm

Jag promenerade ifrån centralen till Slussen, tänkte att en promenad ju inte kunde slå fel. Kallt var det, men det var skönt att inte känna någon, att fråga om vägen, och att vara på egen hand. Det är skönt att vara i Stockholm, jag var här mycket förra våren och har många fina minnen ifrån det.

Jag bor hemma hos släkten och märker att jag är van vid mycket utrymme. Hemma är jag ganska fri, även om jag delar hus med 5-6 andra personer har jag väldigt mycket egentid och är väldigt fri, får komma och gå hur jag vill, spela musik nästan alltid, ha vänner på besök mm.
Men det är skönt att ha lite tid med släkten och prata om vår familj, gamla minnen och det som är nu. Det är kul att se hur jag är lik mina kusiner och hur jag är olik dem. Vi har pratat mycket om kultur, om kärlek över kulturgränser, och vad vi tror att vår familj accepterar och inte.

Allt för ofta känns det som att jag står i mitteln av ett krig, jag vill inte vara med. Ibland blir jag så trött på det att jag gråter. Nu när jag läser arabiska och mellanöstern kunskap känns det som att jag gräver i min historia, jag läser om hur assyrierna, religionen och massakrer, jag läser om konflikterna mellan shia och sunni muslimer, mellan kristna och muslimer, mellan olika kristna grupper, kurderna, perserna och flertalet minoriteter.
Jag tänker på vilken position min familj har, i vilken massaker min gammel-farmor mördades i. När jag läser den här historien förstår jag att den är en del av mig, att krigen och hatet är det jag fått höra igenom hela min uppväxt. Jag är trött på att bråka. Och det känns märkligt att ha en oerhörd längtan till ett land jag inte känner, det känns märkligt att veta att jag inte hör dit, på ett sätt, men på ett annat. Jag önskar i alla fall att jag slapp delta i konflikterna.
Det kanske skulle vara lättare om jag inte var så bestämd, men jag är minst lika bestämd som min far.

Jag har haft en intensiv period, och trodde att det skulle bli lugnare i och med att jag reste bort. Tvärtom, så har jag tänkt mer här än vad jag gjorde hemma. Det är så mycket som går runt i huvudet på mig. Jag tänkte på allt det där när jag promenerade genom gamla stan, andades den kalla Stockholmsluften och tänkte på vem jag är, funderade på om jag tagit ett felsteg, och håller på att mista något vackert.

Saknar mitt tjejgäng, vill hålla om dem och prata djupt med dem, vara skör och bli omhållen, vara glad och dela skratt. Vill ha mer tid att hitta på saker, men oftast finns det bara tid för vardag och vanligt görande.

Glad påsk Alla!