Det var tidigt en morgon och jag hade inte kommit igång med studierna än, men jag satt i alla fall på fiket där jag och mina kursare brukar ses. Caféägaren stod och fixade med mackorna bakom disken och vi satt framför våra nyligen uppslagna böcker.
- Vi Zigenare är väldigt fattiga nu för tiden, sa en man som satt två bord bort och jag kunde inte låta blir att börja lyssna
- Ja det är tråkigt, svarade den arabiske mannen med hög röst som satt mittemot honom, Men Malmö är väldigt billigt, det är tur i alla fall
- Ja, Malmö mycke billig, men Stockholm är väldigt dyrt
- Ja, uff! Utropade araben med sin djupa och rasliga röst, Stockholm är väldigt dyr!
- Östersund är också dyr, jag bodde där för tio år sen och då kostade tomater 50 kr per kilot sa den zigenska mannen och suckade
- Femtio kronor? Frågade den arabiska mannen och skakade uppgivet på huvudet
- Har du barn? Frågade den zigenska mannen efter en stunds tystand och strök handen osäkert genom sitt tjocka mörka hår.
- Ja, ja har barn, bara flickor allihop, har du barn? Frågade den arabiska mannen tillbaka
- Ja, jag har söner, tre styck, är dina dottrar gift?
- Nej, de är inte gifta, In sa Allah
- Hur mycket kostar? Vill du gifta din dottrar med min son? Frågade den zigenska mannen och log försiktigt
- Nej, nej! Jag vill inte sälja, utropade den arabiska mannen!
De fortsatte samtal, den arabiska mannen berättade att han fikar på det här fiket varje morgon runt halv nio och att den zigenska mannen var välkommen att fika med honom när han ville.
Jag vände blicken åter ner i min bok och studera de arabiska bokstäverna. Caféägaren kom förbi med teet och frågade om det gick bra, han läste några meningar högt med perfekt arabiskt uttal, gjorde tummen upp och försvann sen tillbaka in i köket.
Malmö den 22 februari 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar