Vårens visdom

Du har vunnit över mig nu,
I det som aldrig skulle bli en kamp
Jag är hon som trånar
Och dina rörelser är min härskare

Det är dags nu
Jag vill minnas att jag lapade ditt solljus
Jag vill minnas att mina växter smakade likt dig eftersom att din sol var dess livmoder
Men även om du var min föda var du aldrig min härskare
Det är dags nu, att minnas dig som den du verkligen var

Här är jag
Blev medveten idag när jag satt i min väns kök och drack kaffe
Det här är allt jag har
Det är mitt ansvar nu
Våren står i blom utanför hennes fönster
Och där sitter hon och speglar min längtan
Det är mitt ansvar nu, att vara allt det jag är

Jag släpper din hand nu
Och lovar att vattna de växter ditt solljus gödde
Det som endast var små frön i den kalla jorden när jag mötte dig ska jag göra till en skog

Det är ingen kamp mer
Och det är så skönt