Film, tankar och loppisfynd

Beyonces starka röst strömmar ur mina högtalare, solen inte bara står på himlen utan värmer också, veckan har varit bra. I torsdags var jag på en filmkväll som anordnades av Rädda Barnen och SAK (Svenska Afganistankommitén), två organisationer jag är med i. Filmen hette In this world och handlade om två killar från Afghanistan som skulle fly till London i hopp om ett bättre liv. De flydde först till Peshawar i norra Pakistan. I Peshawar bor över 1 miljon Afghanska flyktingar under mycket hemska förhållande i flyktingläger. De två killarnas flyktväg var lång och fylld av faror. De satt inlåsta i lastbilar, i små utrymmen och utan möjlighet att komma ut. De flesta dog, syret tog slut. De promenerade i snöstormar uppe i bergen och fick ducka för kulor som soldater sköt av.

Flyktresan är vidrig för många, och som flyktig är du fast i din smugglares grepp. Filmen var mycket gripande och jag grät tyst i min stol. Den yngre av de två killarna överlevde, den andra dog, den yngre tog sig till London på egen hand, och trots den absurda situation han befann sig i höll han modet uppe och drog massa afganska skämt. När han väl kommit fram till London utvisades han och mitt hjärna gick i bitar. Han genomgick den hemska resan i onödan och kastades sedan tillbaka till ruta ett.

Jag önskar att det bara varit en film. Men det är ingen film, det är verkligehet. Blodigt allvar. Eu:s lagar tvingar folk att ta sig in på olagliga vägar. På så vis tvingas flyktingar att anlita smugglare och utsättas för livshotande situationer.


Jag funderar på sommaren och hösten. Funderar plötsligt på att inte börja lärarprogramet ännu, utan fortsätta lite till med arabiskan. Onödigt att sluta nu, kanske ska jag plugga utomlands en termin? Och verkligen lära mig arabiska, hundraprocentigt!!! Det är min dröm.

Och en parantes: Jag var på loppis idag! Det ska inte underskattas, tio nya tröjor till det otrolig priset 50 kronor! Inte illa va...?