Bättre nu

Nu har jag varit nere och trampat i lera på botten ett slag, jag har krigat och gråtit och suttit fast. Även om jag många gånger inbillar mig att allt det här en kamp, att det är en kamp mellan honom och mig, där en förlorar och den andra vinner, så vet jag att det inte är sant.

Det är skönt när han säger det till mig, det är ingen kamp min vän, då ser jag så plötsligt att det är mig själv som jag står och kastar sten på.

Det finns en skillnad berättade en vän för mig. En skillnad mellan svenska tjejer och mellanöstern tjejer, och den är att svenska tjejer smutskastar sig framför dem de älskar. Hon berättar att svenska tjejer krälar efter killar och gråter ut sin kärlek samtidigt som killen spottar på tjejen. Tjejer från mellanöstern däremot, ber killen kyssa hennes fötter, även om kärleken river i hennes bröst, så håller hon i alla fall sin heder i behåll, hon sårar aldrig sin respekt för andras ögon. Kanske gråter hon i sin ensamhet, men aldrig framför honom.

Men jag är trött på det där, jag vill vara sann, gärna mot hela världen. Och idag sa han något som fick mig att förstå att han är så djup och fin som jag sett honom så ofta: förloraren är den som inte kan älska, inte tvärtom.

Jag känner mig piggare, jag har varit ute i solen i flera dagar och fått färg. Solen gör en pigg.
Jag är glad och känner äntligen tacksamhet igen!

Här kan på bloggen kan man kasta ut hela sitt liv, jag vet aldrig vem som läser, och även om jag tänkte det i början, håller jag inte alltid bloggen på en ytlig nivå. Just nu är det svårt, för jag känner mig djup och känslomässig och jag skäms inte en sekund för någonting som finns inom mig, ni kan få komma och titta allihop! Här är jag, min själ.

Jag är glad att jag älskar, glad att jag kan älska gränslöst trots att min kärlek gör mig ont. Smärta är ju inte farligt egentligen, men jag vet inte om jag är dumdristig ibland, eller om jag bara försöker leva i nuet.

Men det är nog stor skillnad på att smutskasta sig själv och att faktiskt älska någon öppet, trots kärlekens omöjlighet.

Jag är glad idag i alla fall, och det är huvudsaken! Det är mina vänner som gjort mig så glad, jag kan spegla mig i dem, det är skönt, jag har träffat lite vänner som jag inte sett på ett tag, jag var i kyrkan med en av dem och pratade om massa bra, efter det var jag så lugn!

Jag ser verkligen fram emot min Libanon-resa nu!! Det är så snart, om tre veckor. Hihi…