Drömmer

Mina gröna ögon såg på,
När dina läppar gömde sig invid mina i nattens mörker

Bara mina ögon fick se
Hur mjukt dina läppar omslöt mina

Och när solen jagade iväg natten
Tog den dina kyssar med sig

Sömndruken stod jag och gryningen i mitt rum
Solen redo att erövra dagen
Och jag
Redo att resa åter till natten,
Åter till dina läppar


den 1 december 2009
Beirut, Libanon

Redo att åka!

Nu sitter jag här, och jag kastar mig mellan känslorna, total glädje, självsäkerhet, rädsla, oro, nervositet, förväntan, längtan, saknad. Men det är en känsla som vinner. Glädjen! Jag längtar så oerhört, jag känner mig så fulländad! För nu åker jag. Jag sätter mig på ett flygplan som ska ta mig till mina drömmar. Jag känner mig stark och klok, jag vet vart jag vill och jag är stolt över att jag uppfyller mina mål. Jag är stolt över att vara den jag är.

Givetvis ekar oron i bakgrunden, men för det mesta trippar den bara omkring i periferin. De flesta har sagt till mig att inte lite på en enda människa där nere. Och det är svårt att begära det av mig. För jag tror att männskligheten är god. Några skulle säkert kalla mig dumdristig, men just nu är så livshungrig att jag fruktar svälta om jag inte får smaka på nya utmaningar. Jag vill träffa nya människor och en ny värld, jag vill lära mig den, lära mig tala med den, till den, om den!

Jag är övertygad om att de flesta människor vill gott. Och jag förnekar inte att det finns de som mördar, stjäler och våldtar. Och alla de människor som älskar mig känner även de till dessa typer, och vill skydda mig från dem. Jag hoppas på att det goda energifält jag befinner mig i just nu ska följa naturens lag och dra in mig i positiva sfärer. Eftersom det är så det är med det mesta i livet, likt magnestimsen! Väljer man att tänka i negativa tankegångar bygger man upp en negativ enerig omkring sig, och kommer så automatiskt dras in i negativa sfärer. Men jag förväntar mig det bästa av den här resan, och därför är det störts sannolikhet att jag kommer uppleva det positiva som händer mig!

Vissa tycker enerigsnack e flumm, tyck vad ni vill! Det här är min sanning! Jag är övertygad om att jag skapar det mesta i mitt liv, därför tänker jag skapa det gott, genom att förvänta mig det bästa, genom att placera mig själv i ett positivt energifält!

Det ska packas och växlas pengar. Sen ska jag resa!
Jag känner mig stark, jag vet att jag kan stå upp för mig själv, vet att jag kan få det jag vill. Styrkan och modet spirar genom min kropp. Jag är redo att anta mig denna utmaning, jag är redo att lära mig mer om livet. Jag kan knappt bärga mig!

Blandat - senaste nytt

Jag har så mycket att säga och skriva, men inte så mycket enerig kvar nu mitt i natten och efter dessa fullspäckade dagar. Och några fler busy dagar väntar mig innan jag åker. Hela jag är så upprymd av förväntan.

Ikväll har jag städat och börjat fixa med packning. Hela rummet har jag rivit ut och alla papper och kläder har sorterats! Igår var jag hemma hos min farmor. Jag fyllde år för ett tag sedan, det hade så klart min farmor ingen aning om, så när hon till sist insåg att hon befann sig på ett kalas bad hon om ursäkt för att hon inte hade med sig ett paket! Hur som helst så sa jag att jag ville ha hennes hjälp som present. Igår satt jag hemma hos min farmor, fikade, övande min arabiska och hon hjälpte mig att sy! Hon fixade min magdansdräkt, som e en mycket komplicerad historia, paljetter och massa pärlor i vägen, så svårt att sy i! Hon fixade även lite söndriga kläder och väskor! Perfekt present alltså! Massa gamalt har blivit som nytt igen. Jag blev så inspirerad att jag till och med sydde på egen hand här hemma ikväll!

Tidigare i veckan följde jag med min lilla lillebror till skolan, hans första dag. Han var så nervös. Jag minns inte ens min första dag i skolan! Han var jättesöt och duktig iallafall!

jag och min nervösa lillebror på skolgården- första dagen!

Och en annan rolig sak! Idag var jag med min kompis från kontakt-verksamheten och hennes SFI (svenska för invandrare) klass på Malmöfestivalen. De hade sin föreläsning där. Jättespännande att se hur det fungerar, eftersom att jag vill bli svenska 2 lärare. Jag fick hjälpa lärarna idag att förklara massa ord. Det är en utmaning att lära någon ett språk! Ungefär lika svårt som att själv lära sig ett nytt språk skulle jag tro!

En skön känsla har spridit sig i min kropp, så mycket som behövt hända har hänt. Människor jag behövt träffa har jag fått träffa och många känslor som förr rusat omkring okontrollerat i min kropp har nu äntligen landat lite. Mitt hjärta känns lugnt och tryggt. Jag känner mig redo att åka, att ta in nya saker och uppleva mig själv och en ny värld.

Det som är dåligt i mitt liv just nu (inte så mycket): jag har blivit lite sjuk och idag insåg jag hur mycket arabiska jag glömt! Försökte läsa en text som jag hittade under städningen, det gick inte så bra nä! Måste plugga lite innan jag åker!

Random bild- jag hemma hos min bror på Wiie-spel och drikafton

Bollywood = Indisk dans!

Så var ännu en dans-show avklarad! Jag hade roligt av hela mitt hjärta, Bollywood dansens charm har erövrat mig och fyllt mig av passion åt de härliga rytmerna och den personliga dansstilen. Mycket mer kan jag inte säga, dansen berikar mitt liv, och jag prisar Gud för denna gåva; att kunna röra mina kropp, uttrycka konst med den och fascinera med den.

Resan närmar sig

Lite huvudvärk, kan det vara helgens festande som sitter i? Söndag, en dag då jag har förstått varför jag kommer sakna mitt hem. Jag har umgåts med familjen idag, god middag och basket-match.

Och så goda nyheter! Det verkar som att min farmor ska till Libanon snart, så då har ju henne nära när jag är i Syrien. Då blir det helt klart många besök i Libanon. Jag tänkte passa på att åka runt lite i Mellanöstern nu när jag är där. Libanon, Jordanien, Egypten och kanske Palestina om det går.

Snart börjar äventyret. På någt märkligt vis känns det som att jag är på väg emot en plats jag redan känner. Hur många gånger har jag inte fantiserat om livet där i Damaskus nu sedan jag vetat att jag ska åka? Jag längtar dit så starkt, till och med lite arabisk musik kan göra mig sprudlande, för då känns det som att jag är nära.

När jag var yngre tänkte jag alltid att jag skulle vilja flytta utomland och plugga eller så där, men jag trodde ändå aldrig att det skulle hända, jag trodde liksom att det bara var speciella människor som lyckades med sådant. Som fick stipendie och åkte iväg på äventyr. Nu står jag här! Det är på riktigt, och det var inte alls så svårt som jag trodde. Det handlar om att se sina möjligheter och ta dem.

Arabiskan har ju äntligen börjat lossna lite. Numera anser jag att jag kan prata ganska så bra arabiska, och när jag kommer hem, ja då jävlar tänker jag kunna det här språket! Så mot mer knuskap, kultur, historia och äventyr!

Och här: Lite bilder ifrån de senaste dagarna...
Ett torg i Damaskus

Mysigt och höstlikt

Målade just naglarna, skrik-rosa tog jag idag. Innan det tog jag ett bad. Känner mig lugnare nu, inte lika tankspridd. Inte lika nervös inför resan. Inte lika vilsen inombords. Det händer så mycket här just nu.

Jag trodde jag skulle undgå den svenska hösten, i och med att jag åker om en månad. Men igår satt jag uppkrupen i soffan med tjocka strumpor och en rykande kopp te. Det är kallt och mörkret har redan börjat falla tidigare. Jag kan inte förneka att det är mysigt, att jag gillar det trots allt. Jag satt på tåget igår från Lund, insåg hur mycket jag älskat att plugga där, hur mysigt det varit under hösten att sitta i biblioteket och gräva ned sig i studielitteraturen.

Nu väntar en riktigt mysig Syrien-höst med bra studier precis som i Lund. Jag längtar, men vill ändå klamra mig fast här. I tryggheten.

Åkte lite inlines idag i Malmö. Det är perfekt att åka inne i stan, lite trottoarkanter och kullerstenar som utgör små hinder och gör åkandet till en utmaning. Det är kul! Så fikade jag med mina tjejpolare på Möllan, som vanligt alltid lika mysigt att träffa dem och städa upp bland tankarna lite. Jag kommer sakna er så när jag åker.

Jag på väg till Universitet i Lund förra hösten, lite kallar då än nu förstås...

Möllevångskarneval

Karnevalen i helgen var helt fantastisk! Så mycket folk och så mycket dansstilar.
Det var minst sagt en oerhörd känsla att dansa fram på Malmös gator. Så mycket folk som tittade och såg glada och facinerade ut. Det var inte alls samma känsla som att dansa på scen, detta var verkligen frigörande och en riktigt självförtroende boost!

Sommarupptagen

Jo, upptagen är nog rätt ord, men jag är det på ett härligt sätt, jag jobbar och trivs för det mesta med det, jag träffar vänner, tränar, åker inlines, går på bio, aktiviteter, dansar, festar, cyklar och umgås med vänner.

Jag har haft några riktigt underbara veckor och det har varit skönt att bo inne i Malmlö!

Nu till helgen är det Möllenvångsfestival. Då ska jag för första gången i mitt liv gå i ett karnevalståg! Det ska bli riktigt spännande, måste öva på att dansa och skaka lite nu innan lördag. Karnevalstågen går genom hela möllevångsområdet och jag ska gå i magdans-sektionen förstås!
Mer dans blir det till Malmöfestivalen, då jag ska dansa bollywood (indisk dans).

Det börja närma sig nu, min avresa. Och nu känns det. Jag har börjat fixa inför resan, ringer och mailar, sade upp mitt abonemang idag och ska snart dra och vaccinera mig.

Allt är så himla spännande! =)

Överlycklig

Den gamla Caroline är tillbaka
Jag såg henne i spegeln, strålande och underbar
Så säker och trygg, så medveten och målinriktad

Allt jag behövde göra var att bestäma mig
Avvisa det destruktiva och sluta sukta efter min omöjliga kärlek
Så vaknade jag upp som den som jag var när jag var liten
Lika full av skratt och lika glad åt livet

Musiken fyller hela mitt rum nu
Dagen har varit underbar,
Jag vill sjunga, dansa och skrika ut min glädje
Hans doft är i hela mig
Så ljuvlig
Och mina tjejkompisars goda energier är som en sköld runt min redan sprudlande själ
Det här är meningen med livet!
Att känna att man lever det

Nattens sena timmar

Jag behöver ingen sömn,
Nej jag skulle kunna vara vaken hela denna varma sommarnatt,
Bara jag fick vara det med dig.
Du som inte finns,
Du som inte bär något namn,
Men vars läppar jag smakat så många nätter

Jag är en hona på jakt
Jag jagar lystern och äventyrets alla hemligheter,
Jag trånar efter sommarnätter fyllda av liv och bus
Att få träffa någon som tar mig med till havet
Och badar ohämmat med mig under månens sken
Någon som vågar leva med mig,
Som om jag vore motskådespelerskan i en film
I en svensk kärleksfilm
Som inte visas på vanlig bio

Fnitter stiger upp i mig
Leendet klär mitt ansikte medan jag cyklar genom stan
Livet är så skönt,
Låt det bli ännu skönare!

Jag vill att alla vanliga händelser ska ta ett steg åt sidan
Och lämna plats åt det nya.
Det oberäkneliga,
Det spännande
Och livfulla

Natten närmar sig sina sena timmar
Och bara när jag sitter stilla kan tröttheten få tag i mig,
Men fram tills nu har jag cyklat ifrån den,
Kvävt den med mitt unga kvinnoskratt
Och mjukt dansat undan dess grepp
Men nu smyger sig sömnen närman inpå
Och omsluter min livshungriga kropp
För att ge den lite vila,
Innan solen står på himlen igen
Och lovar nya äventyr och mer spänning

Jag gör det jag vill

Jag har haft några riktigt bra dagar. Jag har spenderat mycket tid med familjen, firat midsommar och hängt med syskonen, filmkvällar, shopping, brunch och festande.

Passar en katt och en lägenhet i Malmö just nu. Livet blir ett helt annat när man bor inne i Malmö. Jag måste inte hela tiden planera vilken buss jag ska ta eller när sista bussen går hem. Så skönt att inte tänka på bussar! :D

Nästa vecka blir jag 21. Tiden går ganska så snabbt, men å andra sidan så hinner jag göra mycket. Det bästa är att jag gör saker som jag verkligen vill. Ibland höjer folk på ögonbrynet när jag berättar att jag läser arabiska. Jaha, vad blir man av det då? frågar de skeptiskt. Arab, svarar jag. och det är inte ens ett skämt eller en lögn! Sen jag lärt mig arabiska känner jag mig mycket mer som en rättfärdigad libanes. Förut har det funnits de som ifrågasatt min person, du kan inte arabiska och har aldrig varit i Libanon? Du kan inte kalla dig Libanes!

Egentligen kanske jag själv inte känner mig mer som libanes nu än innan. Bara det att andra ser på mig så! Etnisk och nationell tillhörighet är en mycket märklig men självklar känsla. Jag har känt mig som libanes sen jag var ett barn, jag vet inte om det går att ändra, om man verkligen kan bli "mer" arab för att man lär sig ett språk.

Men det här språket betyder mycket för mig rent personligen och det har varit en självklarthet för mig sedan barnsben att jag ska lära mig det! Det är en av mina stora viljor och jag är redan på god väg.
Det är underbart att göra precis det jag själv vill, precis det som jag tycker är viktigt för mig. Sedan jag började på universitet har mina ambitioner stigit oerhört och mina prestationer med dem. Målet är tydligt: Jag ska leva mitt liv fullt ut! Vem ska fixa det? JAG!!

Problem med min resa

Jag blir livräd för mig själv. För några dagar sedan fick jag veta att det är problem med min plats i Damskus, prisa Gud, nu har det löst sig igen! Men det dygnet som gick då jag trodde att min resa inte skulle bli av var jag så svag.

Mina drömmar och planer gick i kras, och jag såg inga utvägar, såg inga lösningar, utan kände mig bara lurad och orättvist behandlad. Då insåg jag så plötsligt hur skör jag är. Jag vet att större besvikelser skulle kunna drabba mig i mitt liv, jag skulle kunna mista ännu mer betydelsefulla saker. Nu vet jag hur ledsen jag kan bli och vilket oerhört ansvar jag har för min egen lycka.

Min livsåskådning är att man skapar sitt liv, tänker man i negativa banor så är det där man hamnar. Förväntar man sig dåligt är det också oftast det man får. Om man väljer att se det goda i sitt liv kommer man att må bra, om man skapar lösningar på sina problem löser sig saker. Detta stämmer i väldigt många avseende, att det mesta är som man tänker och gör det till. Jag har dock upptäckt det svåraste med just allt det här! Det är ju lätt att se det goda i sitt liv när man är omgiven av mycket gott, det är lätt att ha högt självförtroende när man redan är snygg, det är lätt att förvänta sig det bästa när man ofta möts av godhet. Men om det är tvärtom, att man drabbas av en olycka eller mister något stort, då är det genast mycket svårare.

Det kan verka självklart, men i förr igår, när jag trodde att en av mina största drömmar gått i kras, insåg jag hur lite jag egentligen förlorat i mitt liv. Och jag förstår nu hur mycket gott jag är omgiven av och hur lyckligt lottad jag är som inte miste chansen att uppfylla en av mina stora drömmar!

Tackar de på Lunds universitet som löste problemet, de på Damskus universitet som var välvilliga att ta emot mig som student trots missförstånden och Gud förstås, för att allt löste sig!

Göteborgsvistelsen

Nu har jag tagit mig från Göteborg till huvudstaden! Jag har haft det riktigt bra, tittat på Göteborg och även kört omkring i krokarna och upplevt den vackra västkusten.

Igår var jag på något som kallas Hammarkullekarnevalen, Hammarkullen är en förort i Göteborg och är precis som Rosengård invandrartät. Varje år anordnas där en karneval. Jag gillar idén! Karnevalen bidrar till att människor som i vanliga fall aldrig är i förorten åker dit. Jag och min vän åkte dit, där kryllade av människor, mat, varor, musik och kultur ifrån världens alla håll och kanter. När vi anlände stod gruppen Medina på stora scenen, en orientalisk hiphop grupp som sjunger på både arabiska och svenska. Fett ös var det där och jag blev grymt glad eftersom jag gillar dem.

Nu väntar några dagar här i Stockholm och det ska bli riktigt roligt!

PS. Du från tåget, om du hittat in till min sida, skulle gärna vilja höra eller läsa lite av din musik/sånger. Skicka gärna till carolinefriman@hotmail.com, och lycka till på intagningsprovet!

Här åker jag färja på väg till Lysekil

Jag och min vän på väg till förorten :P

Vackert oväder

Idag var jag ute i regnet, sprang i det, skrattade högt, halkade och skrek glädjerop.
Vi satt på trappan vid kanalen och åt glass, jag och mina flickor. Mina älskade vänner. Då såg vi plötsligt molnen komma och hela himlen blev mörk. Sedan kom blixtrarna. Vi reste oss upp och började gå, sedan kom den ljuvliga och starka blåsten. Den slet i oss tills vi skrek, sedan kastade sig regnet över oss. Stora hårda droppar anföll från sky. Jag skrattade högt och började springa, sträckte ut armarna och fångade dropparna i mina handflator. Jag njöt av att känna hur kläderna snabbt blev blöta och lade sig mot min hud. Så levande, så nöjd, så lycklig.

Lika snabbt blev himlen ljus igen, grågul, blå, lila, röd, vit, skimrande, ljus, klar, spräcklig av skingrande moln , ja mäktig. På ena sidan var himlen ljus och stark, på andra dunkel av de låga molnen som var på flykt.

Sedan satt vi i min kompis soffa och det varma teet värmde våra kroppar. Jag tittade på himlen genom hennes fönster, log åt den, tackade den för dess skönhet. Såg att den kan bära färger som det inte ens finns namn eller ord på. Det är en otroligt sak med livet, att man kan se saker, likaså känna saker som omöjligt kan formuleras i ord. Men även om orden inte räcker till är känslan eller färgen ändå lika tydligt för oss människor. Det är vackert.

Reser imorgon...

En våg av nervositet sköljer genom min kropp och lite illamående tonar upp. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det är en positiv nervositet. Det händer så mycket i mitt liv, att jag till och med känner nervositet inför min egen vardag!

Imorgon ska jag till Göteborg för att träffa två vänner, en polare som läste arabiska med mig och en gamal gymnasieklasskompis. Från Göteborg åker jag sedan till Stockholm, där jag ska träffa kusinerna och vara med på min kusins student. Ska bli jätteskoj! =)

Igårnatt promenerade jag och Jenny till Pildamsparken. Vi tittade på en ljusshow som e där om nätterna. Vi sjöng och dansade och pratade om gamla tider. Jag kände mig så fri när jag stod där i parken mitt i natten. Kände mig så trygg i vem jag är när vi pratade om vem vi var förr.

Nu när jag snart ska åka från Sverige har jag börjat inse hur mycket jag tycker om mitt liv här. Malmölivet. Vännerna och familjen, alla mina aktiviteter. Men framför allt, att jag lever mitt liv precis så som jag själv vill. Jag har fått en oerhörd möjlighet, att födas här och vara välställd har gett mig en chans att göra precis det jag vill, utan att behöva tänka på min försörjning eller föda, för det tackar jag Gud.

En bra väg till integation

För några veckor sedan anmälde jag mitt intresse att bli kontaktperson genom Etniska relationer, som är en insats från Malmö kommun som jobbar för att skapa och främja integration. Detta bland annat genom kontaktpersons-verksamhet.

Tanken med kontaktpersons-verksamheten är att en nyanländ invandrare och en svensk (inte nödvändigtvis etniskt svensk, utan någon som bott i sverige länge) ska träffas och vara varandras kontaktpersoner. Tanken är att skapa integration från både håll genom personliga möten. God integration handlar inte om att invandrare ska integreras i det svenska samhället, utan om en integration och möten från båda håll.

Efter några veckors väntan ringde Etniska relationer upp mig och sa att de hittat en passande kontaktperson till mig. Och det hade de verkligen! Jag träffade henne idag, en glad och uttåtriktad tjej precis som jag, i min ålder och från Irak. Det var så himla roligt och vårt utbyte kommer bli mycket givande. Vi pratade både på arabiska (som jag behöver öva) och på svenska (som hon behöver öva). Trots att ingen av oss kan den andras språk till 100% kunde vi ändå prata om vad som helst, och det blev nästan roligare med språksvårigheterna, för det blev så många roliga missförstånd och uttalssvårigheter som bidrog till massa och härliga skratt!

Det här projektet är verkligen guld värt! Personliga möten tror jag är den sanna vägen att uppnå integration och kulturell förståelse.

Utbytestermin och en bra film

Här sitter jag med pyjamas byxor och omruffsat hår, klockan är snart eftermiddag. Det är så här det är att vara ledig, för jag har varken skola eller jobb!

Men lite har jag fått gjort! Jag har pratat med min professor och skickat mail. Han berättade att det mesta är klart med Damaskus, så skönt! Jag ser verkligen fram emot min resa. Från min omgivning har jag mött mycket olika reaktioner på att jag ska åka. Många blir förstås oroliga och rädda för att jag ska råka illa ut, vilket är förståligt. Jag har även mött en del araber som yttrat sig, inga som står mig nära, utan mest fruktförsäljare och livs-affärs-bitträden. Haram haram utropar de, Damaskus är fyllt av massa syndiga män som dricker sprit som vill ta din kropp och dina pengar! Men jag, säger de och sträcker på sig, jag känner en hederlig snubbe, du kan bo hos honom. Jag tackar och nickar och går sedan min väg fast besluten att aldrig träffa deras hederliga polare.

Igår tittade jag på den helt underbar filmen Slumdog Millioniare. Jag känner mig fortfarande dämpad och nära till gråt. Den här filmen rev hjärtat ur mitt bröst. Jag kunde aldrig ana att saker som dessa händer med slumens barn i Indien. Den här filmen ställde alla mina ideal och åsiker på sin kant. Jag som vanligtvis säger att mord aldrig är bästa lösningen satt flera gånger under filmens gång och sa ”döda honom, döda honom”. Det var en av de starkaste filmerna jag sett på länge, ni som inte sett den än, det är ett måste!

Tankar mitt i natten

Klockan är mycket, men jag har varken skola eller jobb imorgon. Jag sitter här och låter tankarna flöda medan jag lyssnar på John Legends senaste platta. Vissa dagar känner jag mig så säker på vem jag är och vad jag vill. Nästa tvekar jag.
Det är skönt att vara målinriktad när det kommer till studier och karriär, det är jag verkligen just nu.

Känslomässigt är jag kanske inte det alltid. Jag säger ofta att jag vet mitt värde. Men har ändå upptäckt mig själv med att spendera tid med killar som ändå inte lever upp till mina krav. Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om mig själv och min egen roll i mina relationer. Därav ifrågasätter jag mig själv, och då sviktar tron på mig själv ibland. Det handlar om att stå upp för sig själv och den man är. Tyvärr uppmuntras inte kvinnor och unga tjejer i alla sammanhang att stå upp för sig själva, sin identitet och sin kropp. Det är absolut en utmaning, oavsett om man är trygg i sig själv eller inte, i och med alla krav och uppfattningar som normativt finns om vad en kvinna är.

Här lär jag min lillasyster lite yttre attityd genom att gå catwalk med henne =)

Självförtroendet på topp

Solen tar sin plats på himlen igen
Den har gjort fälten gulare än sina egna strålar
Och den gröna färgen den skänkt löven besitter en förmåga att få känslorna att flöda fram inom mig

Jag har skrivit min sista tenta och har endast en muntlig tenta kvar... Nästan ledig

Underbara tid! Jag är självsäker och målinriktad, jag är på väg och jag tar stora kliv.

Denna underbara dag inledde jag med en god smothie och sedan ett härligt pass afrikans dans.



.
.
.
.
.
.
.

Dans i alla former berikar mitt liv. Afrikansk dans är till skillnad från magdans stora och snabba rörelser och det fina är att alla rörelser är inspirerade ifrån djur och naturen.

Sedan gick jag till Möllan och handlade frukt på torget. Egentligen behövde jag inte handla, men att gå omkring på torget en lördagförmiddag ger mig en känsla som endast Malmö kan ge. På toget var tempot högt och försäljarna skrek priserna på svenska, engelska och arabiska, och människor från alla världens håll hade samlats just där denna förmiddag, alla med samma vilja att handla billig frukt.

Sedan spenderade jag tid med min bästis och vi var på festligheter på kåren i Malmö, där jag blev utsedd till festens ”hetaste”, eftersom att jag dansade i en tävling.
Jag har även skrivit ihop ett CV idag som ska skickas till Damaskus universitet. Fick veta att jag än så länge endast fått ett stipendie, och inte en plats på universitet. Så hoppas hoppas!

Det är bra att skriva CV, för då skriver man så mycket bra om sig själv, alla sina egenskaper och erfarenheter, då känns det som att jag kan så mycket och besitter så många goda egenskaper. Den här dagen har alltså varit en riktig självförtroende kick!

Mabsuta

Jag går långsamt framåt,
Lyfter huvudet mot himlen så att regndropparna landar på mitt ansikte
Livet förändras,
Här och nu

Jag beger mig snart,
Något nytt väntar mig
Jag är redo

Jag stannar och känner mig nöjd,
Jag är behagad
Så ställer jag mig framför spegeln och tittar en modig och ung kvinna rakt in i ögonen
En nöjd och stolt ung kvinna
Jag vet vad jag vill
Och jag fylls av en övertygelse,
Att allt kommer att ordna sig,
Allt kommer gå vägen för mig
Lugnet är totalt
Livslusten utbredd i hela mig

Lyckan tar sig in och kastar sig omkring i min kropp
Jag vill springa, skrika, skratta och hoppa
Jag vågar inte släppa efter, vågar inte ta sats
Men jag märker att regnet inte stör mig när jag är på väg till honom
Jag skulle kunna kasta ut min lycka,
men jag väljer att le tyst inom mig medan han torkar mitt våta hår

Inga komplicerade ord kan beskriva det här
Det finns ett bra ord på arabiska:
Mabsuta = behagad

Damaskus väntar på mig

Sprudlande glad! Jag har just fått veta att jag kommer att få åka till hösten!
Det känns så otroligt roligt och stort. Det blir en utmaning som heter duga. Jag ska få lära känna ett helt nytt land, på egen hand. Just nu känns det som om allt är en väntan på siste Augusti då jag åker.
Det pirrar i hela kroppen. En termin är lång tid.

Mellanöstern väntar på nyfikna mig. Och jag väntar på dagen jag ska åka, med oerhörd längtan, förväntan och nervositet.

Bollywood dans och reaggeton

De senaste dagarna har varit minst sagt aktiva! Fredagkvällen spendera jag på säsongs nyöppnade Cuba Cafés dansgolv. Idag har jag varit på yogalektion precis som alla andra söndagar och även på min nya dansklass, nämligen Bollywood, alltså indisk dans. Indisk dans är underbar och jag är betagen efter bara en gång, det är så mycket uttryck och känslor, grundrörelserna är de samma som i arabisk dans, så jag har lätt att lära! Nästa vecka ska jag börja ännu en ny dansstil, nämligen reaggeton, som är latin-amerikans dans. Reaggeton är en blandning av massa dansstilar, bla salsa, hiphop och rumba. Jag tjuvstartade lite med mina reaggeton-move på Cuba Café i fredags, lite improvisation funkar för det mesta, men om fem veckor kan jag på riktigt (hoppas jag, hehe).

Idag har jag även kört basketmatch och fotboll med familjen, det var mycket skoj!

Att röra på sig är ett så himla bra sätt att koppla av hjärnan lite. Men imorgon ska den kopplas på igen, för då ska jag börja plugga inför min sista tenta! Snart är terminen slut. Det har varit så skönt att enbart plugga 100 % den här terminen och inte 150, den här terminen har jag varit mer fokuserad och mer målinriktad. Känns super!

Utbildningshelg med Rädda Barnen

Helgen har jag spenderat i Vimmerby, och alla ni som tycks känna igen detta namn ifrån barns ben, ni misstar er inte! Rädda Barnen anordnade en utbildningshelg på Astrid Lindgrens värld, som ligger i Vimmerby.

Som vanligt var det givavnde med utbildning, jag gick en kurs som satte in mig i Rädda Barnen som förening och en annan kurs som handlar om Barnkonventionen. Barnkonventionen är en konvention antagen av FNs generalförsamling 1989 som handlar om barns rättigheter. Konventionen är internationell lag och har skrivits på av nästan alla världens FN länder, förutom två: USA och Somalia.

Det var kul att träffa massa annat engagerat folk och framför allt var det roligt att gå omkring på Astrid Lindgrens värld och nostalgiskt titta på alla hus och ting ifrån filmerna sen man var liten.

Här är jag när jag går "Pippis-inte-nudda-marken-bana" i klackar

Lite insyn i livet på Rosengård

Jag är just hemkommen från en trevlig middag hos en polare på Rosengård. Han hade lagat massa god orientalisk mat, flera olika maträtter, helt underbart! Vi satt vid hans köksbord med god utsikt över gården där barn i stora skaror sprang omkring, jagade varandra och sprakade fotboll. Kvinnorna var samlade vid gårdens mittpunkt, de pratade och pratade. Min kompis hälsade på förbipasserande folk genom det öppna fönstert. Alla verkade känna alla. Vi åt av den goda maten, lyssnade på den orientaliska musiken som spelade tyst i bakgrunden. Vi talade om våra olika liv, livet på Rosengård, livet i Tygelsjö. Jag är född med mina privilegier, han har fått kämpa sig fram till ett liv på Rosengård.

Efter många timmars prat om världen och livet gav vi oss ut i den kalla vårnatten. Vi steg ut från porten in i ett moln av rök, det luktade bränt och jag hostade av röken. Min kompis suckade högt och nickade bort mot lågorna, så där håller de på, tack vare de jävla idioterna riskerar man att inte få uppehållstillstånd! Brandbilarna slängde sig fram runt kröken i en jävla fart och tätt därefter kom snuten. Det brann nära bensinstationen så det var bråttom. Vi knallade bort mot busshållplatsen och hoppades att inget skulle explodera.

Röken ligger som ett orosmoln över Rosengård, utövarnas avsikter är okända, iallafall för mig. Hur som helst borde något göras. Det lilla jag såg av Rosengård var mer än bränder och förbannade snutar. Det finns ett annat liv där som borde lyftas fram och ges möjligheter att växa.

Senaste nytt

Tentan är avklarad och påsken likaså. Jag kan deklarera att påsen var trevligare än tentan. Med anledning av påsken och att min faster (som tillfälligt jobbar och bor i Irak) varit på besök, har släktträffarna ökat avseevärt den senaste veckan. Det har varit mycket trevligt att träffa släkten, veckan har spenderats genom festande med syskonen och oerhört god mat, både svensk och arabisk!

Även om det för det mesta är ganska ansträngade att skriva tenta måste jag säga att jag precis skrivit en mycket givande tenta, eftersom att jag lärt mig mycket under tiden som jag gjort den! Det tycker jag tyder på en välutformad tenta.

Tidigare ikväll satt jag hemma hos pappa på släktträff och lyssnade på pratandet. Tänk att jag kan sitta här och förstå vad de säger, när jag inte förstod någonting för två år sedan! Just nu befinner jag mig på en nivå då jag förstår vad det pratas om nästan hela tiden, även om jag inte förstår alla detaljer. Språk är något helt fantastiskt, jag njöt så av att bara sitta och lyssna och uppmärksamma varje formulering och uttal. Arabiska är ett mycket vackert språk!

Och mer språk lär det bli för mig! Efter ett möte med min professor idag verkar det som att jag verkligen kommer åka iväg till hösten (men går inte att lova än). Men vart jag tar vägen vet jag inte riktigt än. Nästa veckan ska jag lägga fram ett önskemål om jag vill åka till Amman, Damascus eller Betlehem. Vad tycker ni?

Nu är framtiden oviss igen, jag kan inte förneka att jag trivs bättre så. Framtiden bör inte vara en färdigutritad karta som sen bara ska följas. Givetvis ska man ha mål, men det mest spännande med livet är ju att se vart det bär en!

Här är jag och några av mina syskon

Framtidsplaner: Utbytestermin

Tänk om jag alltid hade pluggat så mycket som jag gör under tenta-perioderna! Då jäxlar hade jag haft guldstjärnor i varje bok. För en gångs skull känner jag mig ganska lugn över en tenta, jag har inte koll på allt, men känner mig iallafall stabil i mina kunskaper. Jag kan det jag kan helt enkelt, och det räcker till ett godkänt.

Och nu har jag skickat in en ansökan. Utbytestermin, 30 högskolepoäng på ett arabiskt universitet.
Blir jag antagen så beger jag mig, då infinner jag mig i antingen Jordanien eller Syrien från och med nästa termin. Jag vet att jag vill åka, och det är en underbar känsla att följa sin drömmar. Jag vill lära mig arabiska, och nu ska det bli sant! Lärarutbildningen får vänta ett år helt enkelt.


Libanons underbara landskap

Det är En Nåd, av Lisa Ekdahl:

Hennes hud minns dina händer
än blossar hennes kind av din kyss
och hennes läpppar minns dina läppar
för jag hörde henne tala i sömnen nyss
och hon sa allt det där
hon ständigt förnekar
hon talade om dig och om era vackra lekar
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå

Hennes hud minns dina händer
ett minne fyllt av välbehag
det har hon sagt mig i sömnen om natten
men hon nekar bestämt nästa dag
hennes nekan är intelligent och verbal
men då hon talar i sömnen är hon långt ifrån sval
hon sa
passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå

Since I met you my life has been like the life of a pot plant
I’m turning against you where ever you go
I’m growing when you cast your sunshine on me
But the window glass stands in my way
and my leaves are resting on the glass until you disappear with your beam behind the bend of the house

I’m standing still on my seat in the window frame during the night
Waiting obedient for your return
And when you rise up in the distance
I immediately start my reaching for you again

Hela världen har vaknat för mina ögon

De grässtån som omärktbart vilade i den kalla jorden har nu brutit sig loss och klätt jorden med färg
De leende som var gömda bakom vinterns blekhet klär nu männsklighetens ansikte
Så jag tar på mig lätta kläder och smakar på jordens alla gåvor
Andas dess luft och luktar dess dofter
Och jag förnimmer,
Hur en dröm om en man kan kännas precis likadant som en solstråle i min nacke
Universum har förtsått min vilja och därför skiner solen

Mina drömmar spirar och mitt hjärta är orädd
Det är så de flesta missar att uppleva sitt liv,
I rädsla för att deras drömmar aldrig ska uppfyllas låter de bli att drömma dem
I rädsla att få sitt hjärta krossat låter de bli att älska
Men själva rädslan är värre än misslyckandet
Oron för att krossas gör mer ont än att krossas
Drömlöshet gör mer ont är ouppfyllda drömmar

Därför prisar jag Gud för varje tår jag fäller
Eftersom att tårarna lika mycket som varje stimma glädje jag känner, är ett tecken på att jag lever
Och vad mer kan jag kräva av mitt liv?

Det är dessa dagarna jag högaktar, hur lycklig är inte jag?
När jag kan springa barfota i gräs som just fått sitt liv åter!
När jag kan känna, att den upplevelsen är gudomligt vacker!
När jag kan uppleva att jag lever!

Jag drömde om dig inatt
Du kom tillbaka och din frisyr var inte som förr,
Du brukade ha långt hår när vi träffades,
Efter att du duschat brukade du skaka ditt huvud likt en galning tills håret blev ruffsigt och stod på alla håll och kanter
Men nu var ditt hår kort och låg fint kammat åt sidan
Du var klädd i grönt som vanligt

Jag såg dig i utkanten av stan
Långt bort, i slutet av malmö, nära havet, mot Limhamns hållet
Vi gick förbi varandra runt en krök och stötte nästan ihop
Då stannade världen,
Du tittade på mig med din särskilda blick
En bilck du endast ger om vi inte setts på länge
Sorgen dränkte din blick
Lyckan översköljde den
Tillsammans stod vi tysta och stilla och betraktade varandras skönhet
Du log och såg mystisk ut
”Vi-möts-igen-utseendet ”klär dig bra

Du lämnade ditt sällskap och vi var du och jag igen
Ensama på väg utan mål,
Malmö förändrades och hus jag aldrig sett innan fanns omkring oss
Jasså du är tillbaka, sa jag

Solen gick ned och färgade allting gult
Vi stod på en gatan utan människor, utan bilar och utan vind
Världen var till för oss
Du kom upp bakom mig och lade armarna runt mig och luktade mig i nacken
Jag lade mina händer på dina armar som höll mig hårt
Trots att jag slöt mina ögon sken solen igenom
Jag drog in den friska sommarluften
Som bar en svag doft av dig
Du höll mig hårdare och mina ben vek sig
Jag ville gråta och skratta åt att vara i din famn igen
Jag kände hur du andades bakom mig
Och varje andetag var en prisning åt Gud,
Ett tack åt att få hålla mig igen

Min kropp tappade fattningen så som den gör endast med dig
En våg av saknad sköljde över mig
En våg av välbehag tog tag i mig och förde mig över världens alla hav

I den stunden förstod jag att jag inte kunde förneka mer
Och du likaså,
Du förstod din kärleks vilja
Och du ville inte släppa igen
Det omöjliga var över,
Kärleken hade vunnit
I den drömmen slutade vi kämpa emot
Och accepterade vår kärlek

Men det vara bara en dröm
Den vackraste jag drömt
Den vackraste jag drömt

Film, tankar och loppisfynd

Beyonces starka röst strömmar ur mina högtalare, solen inte bara står på himlen utan värmer också, veckan har varit bra. I torsdags var jag på en filmkväll som anordnades av Rädda Barnen och SAK (Svenska Afganistankommitén), två organisationer jag är med i. Filmen hette In this world och handlade om två killar från Afghanistan som skulle fly till London i hopp om ett bättre liv. De flydde först till Peshawar i norra Pakistan. I Peshawar bor över 1 miljon Afghanska flyktingar under mycket hemska förhållande i flyktingläger. De två killarnas flyktväg var lång och fylld av faror. De satt inlåsta i lastbilar, i små utrymmen och utan möjlighet att komma ut. De flesta dog, syret tog slut. De promenerade i snöstormar uppe i bergen och fick ducka för kulor som soldater sköt av.

Flyktresan är vidrig för många, och som flyktig är du fast i din smugglares grepp. Filmen var mycket gripande och jag grät tyst i min stol. Den yngre av de två killarna överlevde, den andra dog, den yngre tog sig till London på egen hand, och trots den absurda situation han befann sig i höll han modet uppe och drog massa afganska skämt. När han väl kommit fram till London utvisades han och mitt hjärna gick i bitar. Han genomgick den hemska resan i onödan och kastades sedan tillbaka till ruta ett.

Jag önskar att det bara varit en film. Men det är ingen film, det är verkligehet. Blodigt allvar. Eu:s lagar tvingar folk att ta sig in på olagliga vägar. På så vis tvingas flyktingar att anlita smugglare och utsättas för livshotande situationer.


Jag funderar på sommaren och hösten. Funderar plötsligt på att inte börja lärarprogramet ännu, utan fortsätta lite till med arabiskan. Onödigt att sluta nu, kanske ska jag plugga utomlands en termin? Och verkligen lära mig arabiska, hundraprocentigt!!! Det är min dröm.

Och en parantes: Jag var på loppis idag! Det ska inte underskattas, tio nya tröjor till det otrolig priset 50 kronor! Inte illa va...?

I hans kläder

Gud klär mig i hans kläder
Och får mig att känna de känslor han hade
Den gången han lämnade mig gråtandes

Och nu förstår jag varför han gick
För i hans klädnad får jag smaka på samma tvivel

Den här gången står jag i mitt hus,
Precis som han gjorde
Och de tveksamma orden kommer ifrån min mun
Den här gången är det inte jag som gråter
Jag är den med kvinen i handen
Redo att såra
Precis som han hade
den gången

Gud klär mig i hans kläder
För att få mig att förstå
Varför han lämnade mig då

Och nu förstår jag att han gjorde rätt
Nu när jag fått smaka på hans känslor
Och bära hans kläder
Vet jag att det fanns inga andra vägar för honom då
På samma sätt som det inte finns några andra vägar för mig nu

Min lillebror om våren

-Idag är det vårdagsjämningen, och det betyder att det blir vår på riktigt idag! Utropar jag glatt
- ja då blij det vår och alla tjäden fösvinner och löven fallej ner.
-Nej det är hösten lilla gubben, det är hösten, säger mamma och ler emot honom

Älskade vår, äntligen är du här, och du får mig att längta efter allt jag någonsin älskat
Jag sitter här igen, som vanligt, en dag har gått, en fin dag med arabisk fest på skolan som jag anordnade, med god mat och dans.
Jag sitter här, så som jag gör varje kväll, tröttheten smyger sig på och lusten att plugga gör en djupdykning, jag lyssnar på Abdel Halim Hafez, en gamal egyptisk sångare, hans vackra & dramtiska kärlekshistorier och ljuvliga musik får de flesta araber att gråta. Men jag gråter inte...jag förstår inte vad han säger.

Jag skulle kunna ge hela våren åt att fika med mina tjejvänner, sitta där och dricka kopp efter kopp och höra om deras liv, berätta om mitt eget, skratta och spana ut över fikets folk och förbipassernade, fnissa tillsammans med mina tjejer när ett gäng med killar går förbi och blinkar åt oss.

Det skulle berika mitt liv, att fika, umgås, skratta, vara ostrukturerad och ta dagen som den kom. Men jag är inget vidare på att slarva egentligen. Jag gör mina tentor, jag läser mina läxor och skriver mina uppgifter. Jag mår bäst av struktur, och lyckligtvis kräver inte fristående kurser allt för mycket tid. Visst klagar man som student, men jag kan tänka mig att andra universitet i världen kräver mer prestation från sina elever. Jag behöver knappast lägga ner åtta timmar om dagen för att klara av mina tentor och tacka Gud för det! Jag har tid åt annat, åt sånt jag verkligen tycker om.

Terminen går mot sitt slut, tiden är inte som den var. Den går snabbt, terminen går fort. Men när jag tänker på det jag saknar verkar tiden oändlig. Hur länge kan man längta efter en och samma person?

Jag känner att våren har många äventyr att bjuda på, framtiden ser ljus ut, jag känner mig lugn och hemma i det mesta, förutom en av mina tentor! Men det e chill, det löser sig alltid. Solen löser det, solen är jordens liv, den löser allt, för den gör mig lycklig.

Mer kultur och identitetsprat

Jag satt och funderade på om jag skulle ta kvällens sista timme åt att plugga, eller skriva ett beklagande blogginlägg över bristande studiemotivation...ja, vi ser vilket det blev.

Solens underbara strålar vräkte genom mitt fönster och vårjackan åkte på i bara farten, och jag undrade varför medan jag senare på kvällen tog mig hem skakandes av kyla. Men även om det är kallt viskar våren betryggande löften i mitt öra, snart kommer jag säger hon, våren har äntligen börjat tala.

Det är BUFF (Barn och UngdomsFilmFestival), jag har varit och sett två filmer och gråtit till båda.

Halva terminen har gått, jag undrar fortfarande när den ska börja. Heltidsstudier, åtta timmar om dagen, fyrtio timmar i veckan, fyra timmars lektionstimmar i veckan, 36 återstå att planera själv. Det blir inte av. Livet är vackert väder, vänner, träning, musik och dans, sällan åtta timmars studier.

Vissa säger att ju äldre man blir desto säkrare blir man i sin identitet, kanske har jag inte börjat bli äldre än. Jag tycker tvärtom, ju äldre jag blir, desto fler sidor lär jag känna hos mig själv och svårare att hålla reda på allt.

Just nu står jag här och kan inte bestäma mig i en viss fråga, frågan om kulturell prägling. Å ena sidan känner jag mig som en delad person, dels arabisk, dels svensk, å andra sidan tänker jag att jag är en hel person, en individ. För några år sedan var jag helt såld för teorin att alla människor är egna invider och man inte kan tala om termer som ”arabisk” eller ”svensk” osv, eftersom att vi alla sist och slutligen är människor. Men jar har börjat inse att människor visst har en kulturell prägling. Problemet är väl att dessa begrepp är difusa och missbrukas av vissa människor i form av rasistiska uttalanden.

I helgen träffade jag en kille i kön på ett uteställe som påstod att mångkulturen inte fanns, jag ställde mig framför killen och utropade, vill du se på mångkulturen så titta på mig, jag är ett levande bevis på dess existen! Utropade jag och började räkna upp alla mina ursprung på båda händernas fingrar. Han envisades med att man endast kan vara det man är född till, att man bara kan vara en sak, och jag var svensk enligt hans definitioner. Punkt slut. Jag kunde inte ta det, när han kallade mig svensk raderade han ut en stor bit av mig. Jag är blatte vrålade jag i hans ansikte, sedan gick jag min väg.

Men skulle jag möta någon som envist hävdade att ens pappa avgör ens identiet, och kalla mig syrian, då skulle jag vråla att jag är svensk.

Sedan jag började plugga arabiska har den biten av min identitet växt, ja, nästan flippat ut! Jag längtar så till jag hittar hem och landar lite i allt det här, och kan kalla mig Svensk- Libanes -Arab-Syrian-Armenier utan att tveka...

Studier och klasskillnader

Äntligen! En gnutta tro på mig själv igen när det kommer till studierna. De senaste veckorna har jag legat på botten, presterat dåligt och känt att jag inte klarat någonting.

Jag har märkt hur mina prestationer nästan enbart hänger på hur mycket självförtroende jag har för tillfället. Universitetsstudier har varit en av de största praktiksa utmaningar jag antagit mig i mitt liv än så länge, eftersom att de överstiger alla tidigare nivåer jag varit på. Kanske låter det logiskt, men icke! Jag kommer ifrån en miljö där universitetsstudier inte varit en självklarhet. Givetvis har många familjer på Nydala där jag vuxit upp önskat att deras barn ska utbilda dig, men sällan krävt det.

Här är jag djupt försjunken i mina studier, sökande efter nya arabiska ord i mitt kära lexikon


Universitet kryllar av folk som kommer ifrån så kallade välutbildade familjer, min personliga uppfattning är att dessa människor i många sammanhang har fördelar som jag själv saknar, just på grund av våra skiljda bakgrunder. I många fall lägger nog barn sin ribba utefter sina föräldras, därför får välutbildade föräldrar välutbildade ungar och tvärtom.

Själv började jag inte ta mina studier på allvar förens i tvåan på gymnasiet, först då kunde jag också förstå vilken kick det är att känna sig smart, att lista ut saker och förstå dem! Eftersom jag aldrig haft några krav från min omgivning att studera, har jag heller aldrig riktigt gjort det, och nu får jag ta smällen; jag känner mig ofta ett steg efter mina studiekamrater som kommer ifrån studiefrämjande bakgrunder. Saker som de vet, som anses vara ”allmän kunskap” sitter jag och slår upp på google när jag kommer hem.

Men det gäller att tro på sig själv, även om man rent normativt kanske inte passar in i en universitetsvärld tycker jag inte att den rädslan ska avskräcka en. Hur dum man än känner sig finns det inget man inte kan lära sig! Det är aldrig försent att börja utbilda sig och därmed utvecklas.

Liv utan dig

Säg inte så till mig
Att rädslan bor i dig
Försök inte intala
Att du fattas min nu
För att jag en dag skulle flyga likt en svala

För hur skulle jag kunna lämna dig,
Du som klär av mig
Redan innan jag något bär
Du som släpper min hand
Innan du ens bjudit mig till din egen strand

Om du bara hade vissheten
Att min kärlek för dig är stormens öga
Där i lugnets högborg är dina förmågor skyhöga

Utanför står världen i spillror
Men jag ser dig aldrig i det ljuset
För jag fångas ju av ruset
När allt det som tidigare sades
Åsidolades i och med dig,
Det är inte som förr
Orden är starkare än känslorna nu
För de målar dig i färger mina ögon aldrig kan se

Jag är en konstnär
Och utan dig finns ingen duk
Åt mina känslors missbruk,
Utan dig sluter sig stormen
Och lugnets mittpunkt i vilken din skönhet kunde gro
Försvinner under den bro
På vilken jag måste vandra
Om jag ska våga tro
Om jag ska kunna se
Att livet har mycket att ge

Caroline E

Segstartad termin och gnäll

Förra terminen: klockan ringde samma tid varje morgon,jag vaknade pigg och fyllde magen med näringsrik frukost och en energikickande promenad till bussen, föreläsning på morgonen, lunch efter det, effektiva eftermiddags-studier och sedan en kväll åt diverse egna intressen.

Denna terminen: Klockan ringer inte (stänger av den i sömnen) segstartad morgon utan frukost eftersom jag inte är hungrig, misslyckat försök till självstudier eller eftermiddagsföreläsning, trötthet som försöker övervinnas med skolcaféts chokladutbud, kväll med panikplugg eller jäsande framför datorn.

Så vad hände? Förra terminen var höjden av välstruktur! Denna terminen började med en förkylning, vilket knäckte min kropp eftersom jag inte varit sjuk sen i sommras. Jag längtar efter att bli helt frisk, så att jag får tillbaka min aptit och börja träna igen. Kost och träning gör oerhört mycket med kroppen, energin och prestationen.

Precis som förra terminen ska jag fortsätta med magdans, yoga och styrketräning. Det här är veckan då jag ska hitta tillbaka till min struktur och fånga upp den oerhörda motivation jag kändeinför den här termin. Snart ska jag nog vara tillbaka på fötter, redo att ge järnet!

Det är bara det att allt slog om så plötsligt, från bekräftelse, självförverkligande och goda resultat: bra resultat på tentor, en magdansshow som visade allt jag lärt mig under terminen, en kropp som kändes pigg och kry efter terminens goda vanor, slog plötsligt om till att stå på ruta ett igen. Ny koregrafi på magdans som jag inte kan ett steg av, nya kurser på utbildningen som jag inte kan någonting av osv. Får man lov att skylla på julen? Det var skönt att glassa runt bland alla goda resultat ett tag, hade gärna gjort det ett tag till innan jag började om med nya krafter.


Nu måste jag heja på mig själv lite, rycka upp mig, allt blir ju som man själv skapar det. Förväntar jag mig bra saker av mitt liv är det också det jag får ut av det. Varför inte börja med en god natts sömn och lite havregryn imorgon till frukost? Heja heja!

Kärlek och Kultur

Arabiska kvinnor har lärt mig, spring inte efter honom, låt honom komma efter dig, och när han väl gör det, titta då inte efter honom, låt honom jaga dig och ge sitt allt för att få dig på fall. Även om ditt hjärta brinner för honom, låt inte dess lågor bli synliga för hans ögon! Du måste veta att han verkligen tänker stanna, du måste ha hans löfte innan du vänder din blick efter honom.

Den västerlänska normen om kärlek lärde mig att visa den öppet och till och med låta prinsen komma nära och smaka redan innan han gett sina löften. Risken finns att han lämnar en när han fått det han vill, men det är risker man tar.

Den västerländska normen lärde mig också att förälskelsen står i centrum. Alla disneyfilmer jag sett som barn handlar om två älskade, som i sjävla verket inte bör älska, en människa och en sjöjungfru, en gatupojke och en prinsessa, ett hembiträde och en prins, en skönhet och ett odjur, men som trots omöjligheterna får varandra i slutet, eftersom att kärleken och förälskelsen är oövervinnlig. Filmen handlar om deras nyfunna och spirande kärlek och avslutas med vacker musik, blommor, leenden och sluttexten; sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Givetvis är denna holywood-kärleksbild vida spridd över världen, men jag tror ändå att barn i vissa kulturer får en helt annan bild av kärlek, kärlek som ett äktenskap, en familj, snarare än en förälskelse.

Olika språk ger kärlek olika innebörd, kärleken jämförs med olika ting. Det arabiska språket, precis som det svenska, har sitt eget kulturella sätt att tala om kärlek.
Mina tankar kan inte sluta cirkulera kring just denna fråga, om kärleken och dess kulturella prägel. För om jag, med mitt svenska språk och min sveska kulturella prägel säger, jag älskar dig och jag vill vara med dig, hur ska då han, han som ju har en helt annan utgångspunkt och lärt sig ”kärleken” på ett annat språk och genom en annan kultur, faktiskt förstå vad jag menar?

Att lära sig en ny kultur är inte att veta att exempelvis svenskarna ofta äter kötbullar med lingonsylt, det är så mycket mer än så. Kanske är det så att själva kärleken, den rena känslan är den samma oavsett vart man vänder sig i världen, men sättet vi talar om den, utlever den och värderar den skiljer sig av kulturer och språk.

Kvinnlig könsstympning (uppdaterad)

Jag varnar för obehagliga bilder i slutet av inlägget, bilderna är hittade på Google och jag är medveten om att de är upprörande, men kanske behövs bilder för att bevisa och berätta den hemska sanningen.

Långt om länge har jag äntligen läst boken En blomma i afrikans öken (1998) av Waris Dirie, Waris växte upp som nomad i Somalia och slutar som supermodell och senare även FN ambasadör i New york. Hennes resa är otrolig och hon är oerhört stark, men det som fått mitt inre att krampa i smärtor är hennes berättelse om omskärelsen, eller rättare sagt könsstympningen.

Dirie berätta att enligt somalisk kultur könsstympas traditionellt kvinnor, redan i tidig ålder. Klitoristoppen, inre blygdläppar och halva yttre läpparna skärs av. Sedan sys det som finns kvar av läpparna ihop och lämnar endast ett hål på ca 1 cm. När såren har läkt finns en slät ytan med ett lodrätt ärr och ett litet hål (se bild nedan, TYPE III). Ur det hål ska kvinnan kissa, då måste varje droppe komma ut en efter en, det tar ca 10 minuter för en ihopsydd kvinna att kissa, även menstruation ska komma ut droppe för droppe ur samma hål, vilket oftast leder till mycket infektioner.

Bilden visar att det finns tre olika sätt att könsstympa en kvinna på. Typ tre är den Dirie berättar om i sin bok, som utförs på ca 90% av Somalias flickor och även en massa andra afrikanska länder.


Sermonin är torty, eftersom det utförs helt utan bedövning. Flickan hålls fast av en rad kvinnor medan en annan skär med det som finns tillgängligt: rakblad, glasbitar, saxar, vassa stenar och i vissa områden slits flickans könsdelar av med bara tänderna.

Så varför utförs då detta? Jag har inget svar och är inte påläst kring andra sidans argument, jag lider vid bara tanken. Många familjer får en stor summa pengar eller ett antal välbehövda kameler för en flicka då de gifter bort henne. Om hon e omskuren kan de intyga att hon är oskuld, och är då värd mer. Vissa argumenterar för att en omskuren kvinna skyddas ifrån så kallade "fullbordade våldtäcker" eftersom hon måste skäras upp med en kvin innan det är möjligt att genomföra, men en våldtäck är en våldtäckt, "fullbordad" eller inte.

Det gjorde oerhört ont att läsa. Jag vet att det finns de som inte ger sitt medhåll i mina åsikter, även kvinnor som själv blivit omskurna, men en könstympad kvinna har enligt mig ett kön anpassat efter mannens njutning. Mannen har våldfört sig på henne, stympat hennes kön och skurit i det för att göra om det efter sina egna behov. Enligt Dirie kan en könsstympad kvinna inte uppleva fysisk sexuell njutning, men det finns delade åsikter i frågan, jag tycker bilden nedan kan ge svaret på huruvida en kvinna njuter eller ej efter en könsstympning. När jag satt på googel och kollade fakta hittade jag sidor som menade på att manlig omskärelse är lika hemsk som kvinnlig och till och med värre. Hur många män blir utdragna i öknen, fasthållna och stympade, lemlästade, ihopsydda och sedan lämnade åt sitt öde?

Kunskapen måste spridas, betrakta detta inlägg som kunskapssförmedling.




.

Bilden visar en ihopsydd kvinna efter förlossning, då allting spruckit upp.

Karriärs-flyt

Den senaste tiden har liksom allt fallit på plats för mig, och min motivation har stigit något oerhört. Jag vet vad jag vill, och allt har ett logiskt sammanhang. Arabiskan blir en del av min lärarexamen. Och lärarprogramet börjar jag med till hösten. Nu är det en termin kvar av arabiskan. Då ger jag järnet. Jag känner det, att det här är termin det kommer hända, då det verkligen kommer lostna. Jag längtar efter det, att få plugga, ta till mig nya saker, läsa. Allt för min egen skull, så knyter jag ihop den stora säcken i slutänden och har då en personligt präglad examen som gjort mig stabil i min identitet.

Planen är alltså som följer: Jag ska bli svenskalärare med specialisering på ”svenska i ett mångkulturellt samhälle”, med andra ord, svenska som andra språk. Som sidoämne drömmer jag om att ha religion, och utöver det då, arabiskan. Min tanke är att starta upp ett nytt ämne. I nuläget kan alla elver som talar arabiska hemma få så kallad hemspråksundervisning. Det eleverna får lära sig är att läsa och skriva och förbättra sitt språk, förutsättningen är alltså att eleven redan talar språket. På grund av det har tillexempel jag aldrig fått lov att delta i hemspråksundervisningen, eftersom att jag inte talat språket, trors min arabiska bakgrund.

Arabiska språket och mellanösternkunskap är ett växande ämne och har varit särskilt efter händelserna 11 sep 2001. Genom mitt universitet har jag fått bevisat för mig att det intresserar många olika människor, så väl svenskar som människor med arabiskt påbrå. Min ambition är att ge detta intresse föda och starta upp ett nytt ämnesområde på gymnasieskolor (och kanske även högstadieskolor?), att elever genom individuella val eller språkinriktningar ska ha möjlighet att läsa arabiska från nybörjarnivå.

Min lärarexam blir således bred och nyskapande, dessutom har jag mellanösternkunskapen och genusvetenskapen som extra ämnen.

Att studera vid universitet har varit en av de största utmaningar jag någonsin tagit mig an, och därför också en av de mest utveckande. Mina ambitioner har växt i takt med mina självförverkligande. Varje avklarad kurs har varit ett bevis på att jag kan. Och nu förstår jag att detta ”kunnande” denna ”vilja” kan nå så långt jag tar den. Och då kvittar det om jag vill bli tidningsutdelare eller riksdagsledarmot. Min vilja och ambition tar mig dit jag vill.

Tack vare denna säkerhet känner jag mig så trygg i mig själv, att veta vad jag vill och tro på mig själv, det ger mig känslor av självförverkligande jag inte kunde ana. Livet är en buffé och min uppgift är att ta för mig av den.

Allt faller på plats, nej förresten! Det faller inte på plats, jag lägger allt på plats, jag påverkar mitt liv och ser det ur mina ögon. Må denna styrka alltid vara med mig! Prisa Gud!

Om etnicitet; med en sarkistisk framton

Att vara av en etnicitet,
Och alla begrepp ska användas med så stor försiktighet
Och efter den politiske korrektes alla konster
Men jag kan inte den konsten,
Utan slänger orden runtomkring mig
Blatte, arab, svenne mfl
Vad betyder det då?
Svensk är enligt ordboken: invånare i Sverige
Och invånare är en person som bor (på ett visst ställe)
Så då är alla som bor i Sverige svenskar?

Ord har alltid behagat mig,
Men vissa ords andemening tycks ligga utanför min förmåga att förklara
Arab, svensk, eller varför inte en blandning av båda för att göra denna ordlek ännu lite mer komplicerad?
En del menar att man inte kan tala om etniciteter på det viset, som något som skiljer oss människor åt.

Men ändå används orden jämt och ständigt.
Kanske gör jag det mer komplicerat än nödvändigt?
Men om det nu är så enkelt som ordboken envisas med, att man är svensk om man bor här, varför möter jag då så ofta svenskar som anser sig ha något i sig som de andra, utlänningarna, inte har?
En svenskhet.
Och varför finns det då araber, som efter att jag gjort något de anser typiskt arabiskt, säger; det märks att du har arabiskt blod i dina ådror.

Men kanske har den svenska ordboken en poäng,
För nu efter att ha studerat arabiska språket i ett och ett halv år har jag förstått att dess språk är en enorm del av den arabiska kulturen och folket.
För enligt ordboken är en arab en person som tillhör något arabiskttalande folk

Distinktionen ligger alltså i att svenskhet handlar om att bo medan arabiskhet handlar om att tillhöra ett arabiskttalande folk.
Där har vi det!
Tillhöra betyder att ägas av eller att vara en del av
Så alltså är det inte svårt att vara varken arab eller svensk,
Det räcker att du bor i Sverige och handlar din frukt på Möllevångstorget och är en del av det arabisktalande folket där!

Kanske är ordbokens definitioner ett bevis på att orden i själva verket inte fyller något funktion över huvudtaget, eller också bevisar det att begreppen faktiskt finns och representerar olika saker.
Vad tror ni?

*Orden är hämtade ifrån Nordsteds Svenska skolordlista (1988), ord uttagna av svenska akademin och svenska språknämnden

Bra dag på det nya året

Kvällen har varit underbar, familjen träffades hemma hos pappa, min lillebror blev tio. Vi åt gott och sedan gick vi barnen upp på övervåningen för att leka, vi hoppade omkring som vanligt, jagade varandra och brottades. Snart dök min pappa upp med Kanye West senaste cd, satte på den och alla började dansa. Snart kom även min farmor som suttit nere i soffan upp och började dansa. Det påminde om när vi var små, då alla alltid dansade. Och jag har äntligen fått se en tant över 80 dansa järnet till Rnb, efter tre år inom äldervården är det här första gången jag ser något liknande. Farsan gick sedan iväg och hämtade lite arabiska cd skivor. Vi lyssnade på Sabah, jag och mina systrar dansade, farmor satt och lyssnade och njöt av musiken försjunken i sin egen värld och pappa var uppslukad av Sabahs vackra ord och han sjöng med inlevelse med i texten, det såg ut som att han mindes en annan tid, som om musiken väckte en annan värld inom honom. Och jag var oerhört glad åt att kunna förstå några av orden.

Nu är det slut på att sova bort hela förmiddagarna, imorgon börjat plugget, och det ska bli skönt. Jag har faktiskt saknat mina rutiner nu under lovet. Och jag måste komma igång med plugget, tentan närmar sig. Upp till bevis, dags att visa vad jag lärt mig den här terminen. Imorgon ska jag iallafall få träffa min kursare som jag längtat efter under ledigheterna.

Det positiva med att inte veta vad jag ska göra den här terminen är att framtiden kommer bli en överaskning! Yey!

Och nytt år har det blivit, det har gått mig ganska obemärkt förbi, inga stora planer eller löften från mina sida. Men dags att sätta upp mål. En resa. Börja på lärarprogramet till hösten. Och gilla livet :-)
Och nyårsfirandet var roligt, thanks folks! Kommer sakna dig nu Steve när du åker tbx till Dk.

Vårens frost

Världen har varit blygsamt vacker för mig idag,
Dess friska luft har fått mina lungor att dra ihop sig
Och även om frosten stilla och glimmande klätt min omgivning
Har himmlens blåa sken och solens djupgula strålar förnimt om våren
Tiden har vänt och solen närmar sig mig,
det är vårens frost, inte vinterns, vårens.

Min kropp har slukat omgivningens skönhet,
Som om just denna dag varit till för att minnas allt sådant enkelt jag lätt glömmer
Det är för dessa dagar jag bör älska livet
Jag åker till biblioteket och sätter mig i ett hörn och läser en poesibok,
Drar koftan tätare om halsen och njuter av orden
Orden klär mitt liv med mystik
Orden får mig att förstå livets skönhet
Och genom fönstret ser jag jordens livmoder,
Jag tittar in med vidöppna ögon så att dess strålar vräker in genom mina ögon

Mjuka känslor strömmar upp genom min kropp
Min kropp efterfrågar lycka
Upptäckte hur lyckan slingrade sig upp inom mig
Men jag kan inte förmå mig
Inte nu
Inte idag

Redan vid första andetaget när jag klev utanför min dörr kände jag,
Dagen hade mycket gott att ge mig
Luften var friskare än vanligt
Trots det bytte jag till tåget där han bor
Där han bor,
Där har jag gått,
Där har han gått
Mina fötter på samma mark som hans

Det blev tydligt för mig idag,
Min dröm
Att den ska uppfyllas
För när jag satt där med poesiboken i mina händer
Mindes jag mig själv som liten flicka,
Ljust och trassligt hår hängandes över axlarna bortsett från en liten toffs längst fram för att hålla luggen ur ögonen
Sittandes framför en skara jämåriga instensivt lyssnades till mina påhittade historia
Redan då ville min fantasi bryta sig loss och bli till ord, historier.
Och nu måste det bli sant.
Snart måste min första historia skrivas
Tidens mognad närmar sig

Väntans plågor blir till rädslor
Rädsla, jag blir gårdagen för honom
Han är framtiden för mig